Tänkt om detta är slutet? Va händer då? Va händer om detta är slutet och vi ska klara oss var för sig? Ja är så otroligt glad över att ha mina nära och kära runt omkring mig men ja kan inte förlita mig på dem. Ja kan inte förlita mig på att dem kommer finnas och ställa upp för alltid.. Tänk om detta är slutet?

Ja vill få detta avklarat. Ja har varit arg, ja har varit ledsen, ja har varit besviken, ja har varit sårad men nu är ja mest besviken och sårad. Ja är inte arg. Ja är inte arg för ja vet att ja skulle klara mig. Ja skulle fölla tårar, många sådana. Ja skulle sitta hemma ensam många kvällar för att ja inte vill göra något annat än att begrava mig själv i min egna sorg men ja kan och tänker inte sitta hemma när medan en utav oss gör va fan den vill och den andra måste både jobba och ta allt ansvar. Så fort ja inte jobbar så tar ja hand om antingen min son eller min son OCH hans töser och då åker hem iväg. Så fort ja kommer hem så åker han eller går o lägger sig för att han ska orka med resten av natten. 

Så nu är frågan; fajtas eller slittras? Fajtas för att det ska funka. Fajtas för att kunna leva med den man älskar? Fajtas för att någon ska visa att den personen älskar en? Fajtas för att kunna få lite respekt och värdighet? Fajtas för att kunna ha en familj. Fajtas för att Leon ska växa upp med en mamma och en pappa tillsammans.

Eller dela på dig för att man någon gång i framtiden, till slut kunna få sin egna familj och vara lycklig? Dela på sig för att slippa nedstämdheten? Dela på sig för att slippa vara ledsen hela tiden och faktiskt bara vara det en liten stund för att sedan må lite bättre.

Snälla, nu ber ja er, kommentera och ge mig råd.. Skriv vad ja ska göra..

Ja saknar min karl och ja vill ha hem honom och ja vill leva mitt liv med honom, men inte till vilket pris som helst.

Återigen va de bara ja o Leon hemma och vi valde att ha en mysig morgon idag. Eller rättare sagt Leon valde det. Får ja välja så har vi alltid det men det är inte alltid Leon är så villig till det tyvärr.. 

Ibland känns de som att ja inte känner dig. Och då menar ja inte ditt gamla ja.. Då menar ja den du är nu.. Ja börjar bli trött på att tro att jag känner folk men samtidigt känna att ja inte gör det..

Order förstår är för mig ett ord man säger om man faktiskt har tagit in vad en annan person säger.. Ja förstår att du inte vill att ja ska vara borta hela nätterna, ja förstår om du vill att vi gör något ihop, ja försår att du känner så.. Jag FÖRSTÅR!! Säg inte bara det ordet och sedan aggera som om det är luft. Ja har legat hemma och väntat på dig för att du ska komma hem men likförbannat sitter du där och tittar på film.. Du säger att du förstår för att komma ifrån och för att du tycker det känns bättre för dig.. Men när du säger orden "jag förstår" och sedan aggerar helt tvärtom så tror ja inte du förstår, du säger det för att det är lättast.