Nu hade ja tänkt att skriva de där efterlängtade inlägget trots att ja egentligen inte har något roligt att skriva. De 2 senaste veckorna har varit ganska intensiva. Först fick vi reda på att vi skulle stänga ner vår butik, en butik som ja jobbat på i över 10 år. För tilfället gör de inte mig så jättestor skillnad med tanke på att ja ändå skulle börja gå på mammaledighet nästan i samband med detta men självklart är de pisstråkigt att ja inte ha något att komma tillbaka till. Den största skillanaden på jobbet är nog för alla andra som skulle gå där hela hösten, vintern, våren osv osv, ja, ni fattar va ja menar. Självklart är det tråkigt för mig med och det kommer påverka mig i framtiden men den dagen den sorgen, eller va är det man säger..

Under dessa 2 veckorna har vi även hittat på en massa roligt också såklart. Ja fick vara med o inventera 2 butiker med ett mycket härligt inventeringsgäng som ja kommer sakna att göra detta med.

Men egentligen är det ingen ursäkt till att ja inte skrivit något och det ber ja om ursäkt för.

Trots detta dåliga nyheterna med mitt jobb har vi ändå en del att fira. Vi går framåt i graviditeten, trots att de fortfarande känns overkligt så börjar vi närma oss sakna med säkert. Va hos barnmorskan i onsdags. Dock inte vår vanliga och ja är jävligt glad att ja slipper gå tillbaka till henne vi hade nu i onsdags. Fy säger ja bara. Men man kan ju inte komma överrens med alla men hade ja fått henne från början så hade ja nog bytat. Vilket skräp..

Det va en sak att vara glad över, sedan har vi ju att F har fått nytt jobb. Gjorde en provkörning, sedan sa dem att han skulle skriva kontrakt och senare samma dag ringde dem och sa att han får en provanställning. Detta att nämna så sa dem dagen innan detta att vi börjar med timmar så ser vi var det ledig. Så efter en körning så tog dem bestlutet att ge honom en provanställning. Skitroligt tycker vi i familjen där vi kan samla familjen igen och ja inte behöver sova ensam längre och han vara borta hela nätterna. Möjligtvis med några få undantag någon gång då och då men inte från hans vanliga körningar. 

Redan imorgon ska ja faktiskt hämta tjejerna då dem ska tillbaka till sin mamma redan på onsdag pga midsommar och ett skrivet schema dem har hos soc. Så dem ska vara där i lite mer än 1 vecka och sedan tar vi dem på fredag redan då hon "inkräktar" på vår vecka. När vi väl hämtar dem så ska vi packa och fixa o dona för sedan åker vi till Värmland i 1 vecka för att hälsa på sambons släktningar. 

Nu ska ja förflytta mitt feta arsle från soffan till sängen istället och lägga mig och kolla på PLL (pretty little liars)

Vet att ja varit sämst på att uppdatera och ja har känt att ja ska göra det men sedan inte haft någon lust. Finns egentligen en massa o skriva om då det hänt så galet mycket nu, speciellt de 2 senaste veckorna. Men tänkte att ja skulle ta tummen ur röven o skriva lite imorgon. För tillfället ligger ja i sängen och ska se ett avsnitt av pretty little liars sedan nana. Imorgon är det barnmorskan som gäller. Dock inte min vanliga då hon är sjukskriven men de ska säkert gå det med.

Alla som någon gång varit gravida vet att det ibland är så att bebisen ligger och trycker lite på ens blåsa. Detta har hänt mig ganska mycket de senaste veckorna. Har ibland sagt detta till tjejerna och ibland när ja går på toa frågar framför allt Linnéa om det är så att bebisen trycker. Ja brukar svaret oftast bli. Härromdan när ja stod o fixade mat och tjejerna satt och åt en kaka så började Ebba springa från bordet. Frågar var hon ska och får som svar: "Måste gå på toa, bebisen trycker." Trodde ja hörde fel så gick efter henne o frågade vad hon sa. Fick samma svar igen, bebisen trycker. Detta va något som va så fruktansvärt gulligt att ja kunde inte hålla mig för skratt och varenda gång ja tänker på det så börjar ja le. Vill säga de till alla, det va en så rolig situation. Där ser man hur mycket dessa 2 tjejerna tar efter mig. Gör ja på ett visst sätt så gör dem de. Om Ebba eller Linnéa slagit säg så tar ja oftast dem till mina armar, kramar om dem o många gånger kan ja säga "sch, ja är här" med lite låg, mild och gullig röst för att dem ska känna sig trygga. Detta är något även både Ebba och Linnéa gör med sina dockor. Exakt likadant när dem låtsas att dem är ledsna. Vi kör mycket med metoden 1, 2, 3 här hemma (eller de e mest jag) så lyssar inte någon av dem på något ja säger så säger ja tex "ja räknar till 3, har du inte gjort det innan det så blir de så här eller såhär". Detta är även något man kan höra framför allt Ebba säga o efterlikna. Man kan be tex Linnéa plocka undan sin tallrik, är hon lite seg så kan Ebba vara framme snart o säga "då räknar ja till 3". Det är så galet att det är lite mer än 2 år sedan ja kom in i deras liv. Känns som mina egna barn fast att de inte är det. Visseligen så har ja varit med om alla stora sakerna i Ebbas liv som att börja gå, prata, äta osv osv och de gör de hela ännu konstigare att det inte är min. Det gör även de hela lite konstigare att ja själv är gravid nu och att ja får vara med från början. Där känns de nästan som att ja varit med från början fast att ja inte burit på henne. Det är ungefär det som i dagsläget känns annorlunda. Shit, det är helt galet vad mycket som hänt i deras liv och hur mycket dem lärt sig. Nea, en klok liten tjej som snart ska börja skolan och Ebba, en tjej som håller på o utvecklas så otroligt mycket och håller på att bli en egen individ som formas. Men samtidigt som hon formar sig själv så går hon så mycket på mitt spår. Många säger att hon inte liknar mig utseende mässigt (de hade ju varit konstigt om hon hade gjort) men att till sättet är hon väldigt lik mig, Detta trots att dem inte känt mig som barn eller träffat Ebba spciellt mycket. 

Nu ska ja börja kolla mitt andra avsnitt av den nya serien ja börjat titta på. Pretty little liars. Den verkar bra men som sagt så har ja bara sett ett avsnitt än så länge. Direkt efter det är det sovdags då det är mycket på schemat imorgon. Eller mycket o mycket, men det är saker tidigt på schemat. Först så ska tjejerna få frukost hemma, sedan blir det till att köra storingen till dagis och ta med sig lillan till tandläkarn, lämna lillan på dagis och ta med sig storingen tillbaka för att sticka till hennes blivande skola och hälsa på. Sedan lämnar vi henne på dagis en sväng så F får sova och sedan hämtar ja dem ganska tidigt. Typ kankse mellan maten o mellanmålet så får vi hitta något. 

Nä, nu måste ja sluta....

Idag fick ja första gången med på film hur vår bebis rörde sig. F har fortfarande inte fått känna men han kunde skymta de lite på filmen och de e de närmaste han kommit än så länge.

Jahopp, då va man hemma själv igen. Denna gången är det inte för att mannen är i garaget eller på jobbet. Denna gången är det för att barnen är hos sin mamma och min karl är på väg till Danmark där de är party. När han o vänner drog så gick ja upp till lägenheten och hämtade min väska och gick till bilen. Åkte till leksaksaffären då det är 3 års kalas imorgon så det va dags att införhandla lite presenter. Tänkte att ja skulle åka hem men tog en sväng till Eurostop istället. Tänkte att ja skulle se på ett par skor och kom på att Ebbas sandaler som hon älskar är för små så fick bli ett par till henne och 2 par till mig. Älskar skor, men vem gör inte det :)

Så nu ligger ja i soffan och funderar på vad ja ska göra. Har tankarna på om ja ska äta något. De vill säga lite ravioli och sedan vet ja inte, IGEN. Kanske skulle ta och bege mig iväg igen för lite handling. Funderar faktiskt på om ja skulle grilla lite i så fall. Typ grillat o sallad.. Men får se va ja ska göra. Det är tråkigt att göra det själv, kanske blir att fråga om någon vill komma över men samtidigt så vet ja inte. Allt återstå att se.

Idag har jag en jättelivlig bebis. Han/hon va de när ja skulle lägga mig igår, va de imorse och är de nu. Det är så jävla mysigt. Skulle inte byta bort det mot något. Älskar att känna den lillas sparkar och rörelser.

Klockan är redan kvart i 9. Maten är lagad (sedan klockan 2), äten och nu smälter den i magen. Synd bara att ja lagade maten för att den skulle avnjutas av 2 tillsammans men blev att den fick avnjutas själv. Mannen i mitt liv jobbar fortfarande. Planeras att komma hem tidigast klockan 10. Stackarn började redan halv 7 imorse. Vilken tur att han är ledig imorgon. Dock får han inte sova så superlänge ändå. Vi ska ju som sagt på vårt första ultraljud imorgon.

Nu ska ja fortsätta o kolla på Sveriges yngsta mästerkock. Dem är så jävla grymma. Ja hade aldrig kunnat göra ens hälften utav det som dem gör. Sjukt bra är dem.. Haft ja varit hälften så grym så hade ja varit glad.

Får se om ja orkar vara uppe till mannen kommer hem, annars går ja väl o lägger mig. Ska i alla fall försöka så ja kan pussa på honom när han kommer. Ja är så stolt över honom.

Kommer oron man börjat känns efter att man fått reda på att man är gravid någonsin släppa? Ja antar att den inte kommer att göra det. Någonsin. Man kommer väl alltid vara orolig. Under en graviditet så är de massor av saker man är orolig för. Hur mår barnet? Äter ja rätt? Får ja göra såhär? O så vidare i all oändlighet. När bebisen väl är här så är det väl andra saker man oroar sig för. Är ja tillräckligt bra? Hur mår mitt barn? Gör ja tillräckligt? Är mitt barn säkert? Osv. När han/hon kommer upp i åldrarna så är de antagligen istället; va gör h*n? Är någon dum mot ditt barn? Klarar dem sig? Va händer?
Antar att detta är något som man måste vara beredd på att alltid bära med sig när man väljer att skaffa ett barn.

Just nu håller ja på o förbereda lite mat för ikväll. Kalops står på menyn och den ska få bli tillagad i x antal timmar nu :)

Fick reda på att det inte va urinvägsinfektion som ja trodde att ja hade utan att det ja hade när ja låg inne på sjukhuset hade inte försvunnit. Efter många om och men och efter kommer koller så fick ja en ny medicin mot detta. Fick dock vääääääldig ont i mina njurar efter att ja tagit tabletten (dock bara dem 2 första) så nu hoppas ja verkligen att det är över och att det har försvunnit. Känns bara lite som att den här graviditeten bara gör att ja har ont hela tiden. Fast på olika ställen. Känner mig lite som en hyprokondriker, fast så är faktiskt inte fallet.. Förövrigt är ja frisk, men vill inte ha ont längre.

Fär övrigt så sover barnen gott nu, mannen är ute i garaget och pillar med sin hoj och ja har placerat mitt feta arsle i soffan med en påse chips och lite saft :)