Hur länge tror ni man orka spela att man är en familj? Ja vet att många inte vågar säga o stå för hur man har de i ens familj. Alla mörka hemligheter och shit som kan avslöja ens familj och visa att man inte är så perfekt som man borde. Men karl är ganska bra på att visa när de väl är något bra men inte något dåligt. De e klart ja också kan visa för mina vänner om vi gjort något mysigt tillsammans men då gör ja de för att de spelar ingen roll va vi gör, de gör mig ändå lycklig. Men va gör barnen lyckliga? 

Min familj är absolut inte som ja hade velat att den skulle vara. Inte på långa vägar. Vi spenderar verkligen ingen tid ihop alls. När vi inte har tjejerna så äter vi inte ens tillsammans och de är ganska ovanligt när vi har dem också för den delen. De gör mig både ledsen och besviken. Ja vill kunna sitta på gräsmattan tillsammans med min familj o bara mysa, vill kunna åka o handla tillsammans, vill kunna åka in till stan även om de bara är för att gå o mysa. Men inget av de kan vi göra. De måste alltid vara andra inblandade för att något ska göras. De kan gå extremt många dagar utan att F träffar sin son alls. Vet att de inte är så men de känns som att vi är ganska lågprioriterade här hemma och kommer inte i första hand. Inte i andra, tredje eller fjärde heller för den delen. Ja är trött på att ensam ta hand om både hem, min son och dessutom hans barn också som ja inte ens har någon koppling till men än att ja är tillsammans me honom. Ja vet verkligen inte vad ja ska ta mig till. Ja vill vara kvar men vi har olika vaderingar när de gäller saker o ting. Han tycker att han har rätt att gå o tatuera hela sin kropp för att de e han som drar in pengarna och ja tycker inte att han har de just för att vi är en familj med 3 barn varann vecka. Ja tycker inte att de e rätt eller schysst att prioritera sig själv o va så satans självisk som han är och har varit många gånger.. Tycker man sätter sina barn framför allt i alla lägen men de förstår inte riktigt han. Varenda jävla dag som går så kommer han hem tidigast 11, gå o lägger sig, vill ha lite mys och sedan somnar för att sen gå upp igen vid 6, jobba från 7 till 16 och sedan ut o ränna o göra saker och sedan är de om igen. Och när ja säger klockan 11 så är de tidigt jämfört med va de brukar bli. Dem flesta gångerna så är de efter 12 och just denna kväll så är han fortfarande inte hemma och är inte heller på väg hem då han alltid hör av sig på ett eller annat sätt när han e på väg och nu är klockan snart 12. 

Åh, ja blir så trött o ledsen på detta så vet inte ens va ja ska ta vägen. 

Asså, min ork är som bortblåst.. Att varende jävla kväll hålla på o bråka med den stora.. 2 kvällar i rad nu och ja orkar verkligen inte mer. Det har varit så mycket och så stora bråk. Igår flyttade ja ut henne från sitt rum. Hade först sagt att de inte blev någon film och de va då allt började. Satt där inne o skrek o hade sig och vägrade låta den lilla sova. Flyttade ut henne och lät den lilla sova och de fortsatte. Blev vänner och hon ville sova kvar i vår säng och lät henne göra de..

Idag blev de samma visa. Sa vid matbordet att om vi är snälla, lyssnar o allt är utan krångel.. Sa att om dem va duktiga o åt upp all mat så skulle Sarah få välja en film. Sarah valde film men de va tydligen inte rätt film så då va vi igång igen. Denna gången så lång att ja satte henne i bilen o sa att ja skulle köra henne till hennes mamma. Oj, va arg hon blev.. Men oj, detta är på gränsen nu. Ska ja finns kvar här så kommer de få bli förändring!!

Aaah, ja vill bara skrika rakt ut från ett berg, all min ilska o irritation över att de ska bli såhär varenda kväll för att de inte blir som hon vill.. 

Vad definerar egentligen en bra pappa? Hur vet man om ens barns pappa är en bra sådan? Är de när han spenderar mycket tid med ert barn? Är de när han skickar iväg dig så att du kan göra saker på egen hand för att han vill ha lite egentid med sin son eller sin dotter? Är de när han köper saker till honom? Är de när även du som mamma får sova?

Eller räcker det med att han kallar sig pappa och ert barn för sin son eller dotter? Eller räcker det att han sitter och gosar med honom några minuter innan han ska rusa iväg på sitt igen? Eller vad är det som gör en pappa till en bra pappa?

Nu tänker ja öppna upp mig lite och berätta om min uppväxt med min pappa. 

Jag började spela fotboll när ja va 6 år gammal och min pappa va anledningen. Han skulle i så fall börja träna mig och då blev de intressant för mig. Detta va de ja & min pappa hade gemensamt. Mina träningar, mina matcher, när sverige spelade så satt vi alltid tillsammans och kollade, tränade på de mesta som har med fotboll o göra hemma i trädgården. Va målvakt till en början med så det va mycket så träning. Fick filmer på gryma räddningar och även topp 100 målen under ett visst år. Mamma va också med på de flera matcherna men min lillebror som är 4 år yngre va inte alls intresserad av fotboll så basic va de ja & pappa. Detta fortgick väääldigt länge. Pappa började träna annan åldersgrupp, där ja va med och hjälpspelade många gånger. Va med på träningarna för att lära bland annat. För mig va min pappa fotboll. Vid mammas o pappas skiljsmässa så bröts dock detta. Efter detta förstördes även min och min pappas relation. För att göra en vääääääldigt lång historia kort så har vi ingen kontakt idag. Har sagt upp bekanskapen med honom och vill inte ha in honom i mitt eller framförallt Leons liv. 

Därför undrar ja.. Va gör att en pappa är en bra pappa? För tillfället (vilket ja också hoppas är tillfälligt) så har L´s pappa inte ens haft en timmes egentid med honom på 4 veckor. Och här ska de tilläggas att vi bor alla under samma tak. Ja & pappan är tillsammans. Inte en timme. Varannan helg så jobbar ja där han då har chansen o ha en sån underbar tid med sin son men både denna helgen och förra (för 2 veckor sedan) så blir han bortlämnad för att han sja kunna göra andra roligare saker. Danmark är roligare och att åka till en tatueringsstudio som har 1 års jublem är roligare än o spenadera den tiden med sin son. 2 dagar... Det har gått 2 dagar sedan han träffade sin son sist.. Och då va detta i ca 30 minuter under hela dagen. Visst, han jobbar mellan 7-4 men finns mycket tid efter det.. 

Tack&hej för mig

Ibland kan livet ge en en örfil men ibland så ger livet dig också en klapp på axeln och viskar i ditt öra: Fan va bra jobbat. Ibland får ja sånt när ja ska sova och då måste ja gå upp och titta på de vackraste jag har. Min son. Just nu va ett sånt tillfälle.. Låg i sängen, nästintill o somna. Kände att någon klappade mig på axeln och viskade i mitt öra: Hörrödudu, det finaste du har ligger i sitt rum o sover. Gå o ta en titt på honom och fyll dig själv med kärlek inombords. Satt och tittade på honom en stund och nä, det går inte ens o beskriva. För några månader sedan så fanns du inte ens och nu har du tagit mitt liv med storm. Varenda sekund tänker ja på dig och hur fin, vacker och underbar du är. Varenda minut vill ja vara dig till lags och göra allt för dig. Du är en så otroligt underbar liten pojk med så stor interligens. Du kommer bli något riktigt stort, tro mig älskade barn. 

Mamma kommer alltid att älskade dig och finnas för dig Leon Härdig! Vet inte vad ja hade gjort utan dig eller hur mitt liv hade sett ut. Tyvärr så tror ja inte att ja hade varit där ja är idag faktiskt. Mitt har blivit så mycket bättre sedan du kom. Och de hade de varit även om min livssituation hade sett annorlunda ut. För den enda som räknas är du! 

Ja älskar Fredrik något enormt men kommer aldrig älska honom på de sättet som ja älskar dig, min son!! 

Ibland, eller aa, väldigt många gånger så har livet skapat en berg-o-dal bana åt dig. Du kan inte hur mycket du än vill gå av den, så går det inte.. Mitt liv är nog kanats av den värsta har de känts som många gånger. Känns ibland som att man alltid behöver ha något o klaga över. Är de inte karln, så är de ungarna, är de inte ungarna så har de me människor i allmänhet o göra. 

Ja blir så trött. De på riktigt tröttar ut mig med alla dessa bråk, tjafs o tjat. 

Ja har bestämt mig! Ja ska bli en mer positiv människa. Till allt.. Men bara för att ja tänkt o bli de så kommer inte de betyda att ja kommer ta vilken skit som helst. Karln får fortfarande inte sova hos andra tjejer, kommer fortfarande inte tolerera en kaxig attityd från L eller att E fortfarande inte lyssnar efter att man sagt till henne 4 gånger. 

Men ja ska ändra mitt synsätt på väldigt mycket. 

Varför ska man leva ett problemfritt liv för? De hade ju säkert bara varit jävligt tråkigt.. Här kör vi lite med, fixa ett problem, skapa ett nytt. För vem hade velat leva ett liv utan problem? För hade vi problemet med för liten bostad, fixade de och då dök de upp ett nytt problem. De löses och nu är det ett till.. Ja hatar mitt liv ibland. Och ja som sa att ja alltid skulle göra allt för min son och så sitter ja här o skäms för att inget blev som ja hade tänkt.. Min son skulle få allt och just nu känns de som att ja inte kan ge något av de ja vill.. Nu menar ja inte att han inte får mat eller kläder när de behövs, kärlek och omtanke får han i överflöd så de är inget problem men ja trodde att ja skulle kunna ge massa andra saker.. Många gånger känner ja mig som världens sämsta mamma, trots att ja försöker. Ja försöker så mycket att ja inte ens vet var ja ska ta vägen.. 

Ebba fyller 4 år idag och vi har inte skaffat en enda present till henne ännu.. Åh, fuck my life.. Sämre människa får man nog leta efter.. 

Ett problem * Löst * nytt problem * löst * 2 nya problem * löser de ena * Ett nytt * löser både * 3 nya problem

Det är inte alltid bara mig eller F problemen handlar om. Många saker har med barnens mamma o göra eller till o med med han hon bor med. Men oavsett vilket så kommer det alltid ett nytt problem.. Mitt liv stavas Problem!

Ibland så sitter ja & tänker på hur världen ser ut. Den är full av kaos. Full av människor som alltid har sån ilska inuti sig. Full av människor som alltid vill skada andra och bara tänka på sig själv. Och så kollar ja på dem i min närhet och ser att människorna i min närhet är allt annat än såna. Min karl må ha sin problem ibland. Han mår inte alltid bra och har en mörk bakgrund men han försöker. Han försöker att vara den bästa för sin familj. Han försöker göra allt som bara finns att göra. Och det gör honom till en godhjärtat människa. Det gör honom till en bra människa för han vill sin familjs bästa, ja säger inte att han är guds bästa barn. Han skulle kunna döda, ha ihjäl en människa, slå en människa sönder och samman men enbart om de gäller hans familj. Men det tror ja alla skulle göra. Ja skulle kunna döda för min son och det är inget ja skjuter under stolen!

Min mamma, Leons mormor, shit vilken underbar människa. Det är inte ofta hon ber om saker i gengäld. Hon hjälper till med Leon så fort ja ber om det och även om ja inte ber om det. Den kärleken ja ser henne sprida runt omkring sig är inte lik någon annans kärlek. 

Och hennes kompis Niclas, en underbar person. Trots att inte Leon har några släktband med honom så har han tagit in Leon som sin egna. Han skulle göra vad som helst för honom ja älskar att han har folk i sin närhet som skulele göra allt för honom. 

Leons 2 mostrar (den ena även gudmor), allt och då menar ja ALLT skulle göras. Ja vet att alla som har räknats upp och kommer räknas upp skulle göra ALLT för Leon men detta är några vi inte träffar dagligen, ja snackar inte med dem dagligen men när ja väl gör det eller träffar dem så finns dem där. Dag som natt! Det är systrarna ja aldrig fick på riktigt. Sisters by heart. Allt behöver inte vara blodrelaterat och det är det många i vår omgivning som visat/visar för oss dagligen. 

Leons morbror, han visar inte mycket. En ganska instängd person men han, han skulle göra allt. Han vill inte visa att Leon betyder så mycket för honom men han kan inte hålla sig ifrån honom en sekund så fort han är i närheten. 

Sist men inte minst, Emelie. O va den tjejen har börjat betyda så mycket för mig. Hon finns där 24/7 och hon visar det mer än gärna. Den styrkan och kärleken hon sprider runt omkring sig asså. Den är underbar.. Ja vet att hon kan bli arg men ja har nog aldrig sett det hos henne. För de enda hon sprider runt omkring sig är kärlek och skratt. 

Kort och gott, med detta inlägget vill ja bara säga att ja är glad över att min värld inte ser ut som resten av världen. Men värld är fylld med kärlek, skratt och glädje.

Denna helgen asså.. Heeeeel underbar. Dagen igår började bra. Ja begav mig iväg nästan direkt på morgon för att köpa frallor så vi kunde ha superfrukost som vi kallar det hemma hos oss. Efter det, vid 11 tiden, så klädde hela familjen på sig för att ta en promenad till City Gross. Så Leon låg i vagnen och resten av oss gick. Supermysigt. Har faktiskt aldrig hänt i vår familj då F inte är så mycket för att gå ut o gå. Men detta va faktiskst till o med hans idé och då blev de lite mysigare. Gick det o handlade och sedan åt vi lite där. Ja tog en skagenbaguett och tjejerna åt varsin fralla. Har börjat låta Leon smaka på några småsaker. Han smakade bland annat på lite smör, gurka, citron o macka och oj va han älskade det. Sedan traskade vi hemåt. Linnéa skulle åka till en kompis och eftersom F gör allt för att han ska må lite bättre så begav han sig iväg för att göra en sorts behandling och då va de bara ja, Ebba o Leon kvar. Satte oss i bilen och åkte hem till mamma/mormor. Slutade med att Leon stannade kvar hos sin mormor och ja o Ebba åkte hem o kollade på film. Ja hoppade in i duschen efter en stund om F hem och då blev lite mat. Linnéa kom hem och kvällen fortsatte med youtube tittande och godis för barnen och ja o F satt o skrev inbjudningslistan till dopet. Min älskade lille son ska snart få döpas. Han kommer få världens finaste gudföräldrar. Kvällen av slutades med film i stora sängen (min o F´s säng) för tjejerna, F åkte upp o jobbade på klubben och ja somnade i soffan. Vaknade igen vid halv 4. Då va de bara att traska in i sängen. 

Att vakna till o se att man fått ett sms där de står: "Ja älskar dig så satans mycket och jag trot idag kan ha varit vår/min vändpunkt. Är så lyckligt lottad som har just dig. Du är mitt allt!" åh, de är så mysigt. Massa andra små meningar som gör min dag och gör min dag/kväll/nat/minut som: "längtar efter att få komma hem till dig" "älskar dig så galet mycket och nu är min hemlängtad de enda som håller mig lugn". Vi har haft det bra innan men nu, nu är det en underbar period och ja är bara så fylld av kärlek. Harmonisk och lugn. Det går verkligen inte att förklara. De va länge sedan ja mådde såhär bra.. Åhh, ord räcker inte till..

F, ja vet att du gör allt för mig och ja vill att du ska veta och komma ihåg att ja gör allt för dig! Min familj är de som betyder galet mycket för mig! Ja vet att vi hade det jobbgit förra veckan och de va den sämsta veckan i hela mitt liv. Vi va på väg att splittra på oss och ja ville bara försvinna men vi kom vidare och nu är känns allt som en dröm! Trots att de va den sämsta veckan i mitt så va de antagligen den veckan som vi båda kom till insikt. Vi va tvunga att ha det jobbigt och nästan förlora varandra för att inse att det är vi som ska vara tillsammans. Vi SKA stå emot och göra det som nu för tiden är ovanligt. Vi ska stå vid varandras sida till vårt sista andetag. Vår son ska få växa upp med sina föräldrar tillsammans. Ibland ser det omöjligt ut men vi ska klara det! En vecka tog de och ja ser redan en så enormt stor skillnad på dig! Du är mitt allt och ja vill ALDRIG mer gå igenom en såndär vecka till!

Jag är så fylld med så mycket kärlek, all den kärleken kommer från dig och vår familj!