Ibland, eller ganska ofta, så börjar mina tankar komma när ja är själv. Och det är så ganska fota nu för tiden, speciellt när F jobbar natten. Det har alltid varit mer tänkande och aktivit i min hjärna framåt kvällen. Ni vet, när man ligger själv och egentligen har massa andra saker att göra men man gör dem inte för att antingen så orkar man inte eller så är klockan för mycket att man ska kunna göra dem.

Redan innan ja blev gravid så hade ja en plan. Planen va att inte sätta ett barn till jorden om ja inte hade en fast inkomst. Detta gällde inte bara mig, utan att min partner också skulle ha en fast inkomst. F har haft jobb till o från sen vi träffades och när ja fick reda på att ja va gravid så jobbade han. Beslutet om att behålla barnet kändes naturligt och inte alls konstigt. Han bytade jobb, dem slutade ringa och sedan fick han ett annat jobb. Det jobbet han har nu. Där han trivs och har det bra. Fram tills för 2 dagar sedan visste ja att ja hade ett jobb att komma tillbaka till när min mammaledighet tar slut. Nu vet ja snarare att ja inte har ett jobb att komma tillbaka då mitt ska läggas ner. Har varit där i över 10 år och då är ja faktiskt bara 26. Ja trodde aldrig att ja skulle säga detta men i september så är ja arbetslös. Det är en konstig känsla. Det är det säkert inte bara ja som tycker men anledningen till att ja tycker det är för att antingen har ja gått i skolan eller så har ja jobbat. Ja har aldrig varit arbetslös. Mina kompisar har i alla fall varit arbetslösa ett litet tag. Typ direkt efter skolan till exempel. Har inte ens varit det. Ja har aldrig pluggat vidare och om ja nu skulle ha gjort det så hade ja antagligen jobbat upptill. Ja gillar att jobba och känner att ja inte alls är bra på denhär biten som har med att vara arbetslös. Och de känns som att de suger ännu mer nu när ja vet att ja inte kommer ha en fast inkomst. Dock har ja väl tur i oturen att det är i samband med min bf men vet ju inte hur det veter sig ändå. Vill verkligen inte sluta som en annan person som ofrivilligt har tagit sig in i mitt liv.. Men de är nog ingen större fara, det blir ju va men gör de till.

Nu ska ja fortsätta o kolla mitt avsnitt av PLL och sedan ska ja krypa till kojs, är ganska trött och har varit det ett tag så kommer nog somna ganska snabbt faktiskt.

OBS, varning för länge inlägg.

11Denna helgen har det cirkulerat en hel del tankar i huvudet på mig. Ebba o Linnéa va nere hos grannen och lekte i fredags och efter en stund kommer Ebba uppspringades med granntösen hack i häl o säger att hon inte får vara med o leka. När ja frågar varför vet inte Ebba riktigt men grannen säger att det inte är sant och tar med henne ner igen. Efter bara någon minut så kommer Ebba upp igen o säger samma sak en gång till varav på ja säger till Ebba: Nä, men om du inte får vara med o leka så kan du få en glass istället. Sagt och gjort, Ebba fick en glass och hon mös en massa med oss. Ja o hon gick till affären för att vi glömde köpa sallad som ja gärna vill ha till mitt grillat kött. Ebba fick ett tuggummi (och för övrigt så lärde hon sig att säga tuggummi riktigt). F va iväg så ja o Ebba knackar på när vi kommer tillbaka för att säga att vi är hemma igen. Då ser Linnéa att Ebba fått tuggummi och vill självklart också ha varpå ja säger att nä, nu fick du vara och leka och Ebba fick inte vara med så därför fick hon ett tuggummi istället. Nea tycker att det är orättvist (grannens mamma står och lyssnar) där ja säger att det är ju ungefär som att det är orättvist att inte Ebba fick vara med o leka. Hade en liten konversation med mamman om detta då hon inte alls tyckte det va orättvist. Skillnaden mellan grannen o Nea är 6 år och mellan Ebba o grannen 8 år, kan fatta att hon inte kan vara med på allt men det har funkar sedan Ebba va 2 och helt plötsligt gör det inte det och det är egentligen inte det de handlar om. Det är skitsamma om ja förstår, men det är fortfarande orättvist i en 3-åringens ögon.

Även under lördagen hände detta. Men det kände lite mer som mobbing av Ebba och detta gjorde mig då väldligt ledsen. Ebba fick vara med o leka i 20 minuter (då gick de jättebra) men sedan blev hon uppskickad utav mormorn som säger att Ebba bara förstör. F går ner o pratar med henne där hon säger att Ebba alltid har förtstört allting så hon får inte vara med o leka. Något som vi tycker är viktigt i vår familj är att barnen ska veta att man kan leka flera och ha flera kompisar samtidigt där de blev lite motsägelsefullt om de vi har sagt. Sa till F att då berättar han klart o tydligt för Nea att vi ska åka till Andersbergsfestivalen och får då se om hon frågar om grannen får följa med och om hon gjorde det så skulle han säga att de går inte för Ebba ska med o hon bara förstör. Sagt och gjort, exakt detta hände och så lägligt att även mamman lyssnade. Hon blev lite arg för att hennes dotter inte fick följa med men så får de vara när dem anser lite att man inte kan leka 3 barn tillsammans helt plöstligt. 

Även idag ville tjejerna leka med henne så F sa att om dem skulle leka fick de bli här och att dem inte kommer kunna vara nere hos grannen fler gånger då Ebba inte får vara med där. Tråkigt bara att Nea tycker det är jätteroligt att vara där nere men kan inte alla vara med så får de vara.

De va egentligen vill ha sagt med detta är att ja blir så arg på hur vuxna beter sig för att det är inte rätt. Det är inte rätt att lära ut man inte ska mobba andra och så gör dem de själva. De är inte rätt att säga att man måste vänta på sin tur så låter andra föräldrar sina barn tränga sig med flit när man gör allt för att dem ska förstå hur ett kösystem fungerar. Det är inte rätt att säga att man måste betala för sina saker men så gör man inte det själv. Jobbar ju själv i butik och ja ser så många som vuxna människor som snor och att dem även ibland har med sig sina barn när dem gör det. Usch, blir så arg på såna saker. Att vi kör "våra" att göra saker som är så fel. Att skolan och omgivningen säger att det är fel men föräldrarna tycker det är trots att det egentligen är på vissa av sakerna till o med finns straff för. 

- Hur ska vi kunna lära våra egna vad som är rätt och fel?

Kan avsluta detta inlägget med att säga att F igår första gången fick känna sparkar från bebisen. Åh, va ja längtat efter att han ska få göra det <3

Alla som någon gång varit gravida vet att det ibland är så att bebisen ligger och trycker lite på ens blåsa. Detta har hänt mig ganska mycket de senaste veckorna. Har ibland sagt detta till tjejerna och ibland när ja går på toa frågar framför allt Linnéa om det är så att bebisen trycker. Ja brukar svaret oftast bli. Härromdan när ja stod o fixade mat och tjejerna satt och åt en kaka så började Ebba springa från bordet. Frågar var hon ska och får som svar: "Måste gå på toa, bebisen trycker." Trodde ja hörde fel så gick efter henne o frågade vad hon sa. Fick samma svar igen, bebisen trycker. Detta va något som va så fruktansvärt gulligt att ja kunde inte hålla mig för skratt och varenda gång ja tänker på det så börjar ja le. Vill säga de till alla, det va en så rolig situation. Där ser man hur mycket dessa 2 tjejerna tar efter mig. Gör ja på ett visst sätt så gör dem de. Om Ebba eller Linnéa slagit säg så tar ja oftast dem till mina armar, kramar om dem o många gånger kan ja säga "sch, ja är här" med lite låg, mild och gullig röst för att dem ska känna sig trygga. Detta är något även både Ebba och Linnéa gör med sina dockor. Exakt likadant när dem låtsas att dem är ledsna. Vi kör mycket med metoden 1, 2, 3 här hemma (eller de e mest jag) så lyssar inte någon av dem på något ja säger så säger ja tex "ja räknar till 3, har du inte gjort det innan det så blir de så här eller såhär". Detta är även något man kan höra framför allt Ebba säga o efterlikna. Man kan be tex Linnéa plocka undan sin tallrik, är hon lite seg så kan Ebba vara framme snart o säga "då räknar ja till 3". Det är så galet att det är lite mer än 2 år sedan ja kom in i deras liv. Känns som mina egna barn fast att de inte är det. Visseligen så har ja varit med om alla stora sakerna i Ebbas liv som att börja gå, prata, äta osv osv och de gör de hela ännu konstigare att det inte är min. Det gör även de hela lite konstigare att ja själv är gravid nu och att ja får vara med från början. Där känns de nästan som att ja varit med från början fast att ja inte burit på henne. Det är ungefär det som i dagsläget känns annorlunda. Shit, det är helt galet vad mycket som hänt i deras liv och hur mycket dem lärt sig. Nea, en klok liten tjej som snart ska börja skolan och Ebba, en tjej som håller på o utvecklas så otroligt mycket och håller på att bli en egen individ som formas. Men samtidigt som hon formar sig själv så går hon så mycket på mitt spår. Många säger att hon inte liknar mig utseende mässigt (de hade ju varit konstigt om hon hade gjort) men att till sättet är hon väldigt lik mig, Detta trots att dem inte känt mig som barn eller träffat Ebba spciellt mycket. 

Nu ska ja börja kolla mitt andra avsnitt av den nya serien ja börjat titta på. Pretty little liars. Den verkar bra men som sagt så har ja bara sett ett avsnitt än så länge. Direkt efter det är det sovdags då det är mycket på schemat imorgon. Eller mycket o mycket, men det är saker tidigt på schemat. Först så ska tjejerna få frukost hemma, sedan blir det till att köra storingen till dagis och ta med sig lillan till tandläkarn, lämna lillan på dagis och ta med sig storingen tillbaka för att sticka till hennes blivande skola och hälsa på. Sedan lämnar vi henne på dagis en sväng så F får sova och sedan hämtar ja dem ganska tidigt. Typ kankse mellan maten o mellanmålet så får vi hitta något. 

Nä, nu måste ja sluta....

Idag fick ja första gången med på film hur vår bebis rörde sig. F har fortfarande inte fått känna men han kunde skymta de lite på filmen och de e de närmaste han kommit än så länge.

Idag har ja varit lite extra glad över min bebis. Ja vet inte va de e som har gjort det men så är det bara! Hur som helst så är det faktiskt ganska underbart! <3

Redan när klockan va 20 över 8 så hade ja fixat barnen, lämnat dem på dagis, kommit hem, duschat, hängt in lite småkläder, diskar och dessutom brett mina mackor. Nu kvart i 9 så har ja ätit och håller på o kolla klart på mitt avsnitt ja somnade ifrån igår. Ska köra till jobbet om en halvtimma.

Ja älskar att ligga i soffan och känna sparkarna. Helt underbara känslor!

Jahopp, då va man hemma själv igen. Denna gången är det inte för att mannen är i garaget eller på jobbet. Denna gången är det för att barnen är hos sin mamma och min karl är på väg till Danmark där de är party. När han o vänner drog så gick ja upp till lägenheten och hämtade min väska och gick till bilen. Åkte till leksaksaffären då det är 3 års kalas imorgon så det va dags att införhandla lite presenter. Tänkte att ja skulle åka hem men tog en sväng till Eurostop istället. Tänkte att ja skulle se på ett par skor och kom på att Ebbas sandaler som hon älskar är för små så fick bli ett par till henne och 2 par till mig. Älskar skor, men vem gör inte det :)

Så nu ligger ja i soffan och funderar på vad ja ska göra. Har tankarna på om ja ska äta något. De vill säga lite ravioli och sedan vet ja inte, IGEN. Kanske skulle ta och bege mig iväg igen för lite handling. Funderar faktiskt på om ja skulle grilla lite i så fall. Typ grillat o sallad.. Men får se va ja ska göra. Det är tråkigt att göra det själv, kanske blir att fråga om någon vill komma över men samtidigt så vet ja inte. Allt återstå att se.

Idag har jag en jättelivlig bebis. Han/hon va de när ja skulle lägga mig igår, va de imorse och är de nu. Det är så jävla mysigt. Skulle inte byta bort det mot något. Älskar att känna den lillas sparkar och rörelser.