F frågade mig igår om vi skulle ha myskväll ikväll med god mat o en film. Ja, nu ligger man här hungrig utan mat i kistan i sängen själv.. de va mycket till myskväll dehär. Drar täcket över huvudet och försvinner istället!

Jag vet inte riktigt varför men min son är snart 4 månader men ja känner mig inte riktigt som en mamma. Vet inte om det har att göra med att min sambo har 2 barn sen tidigare och att ja har agerat som en mamma för dem men aldrig varit deras mamma. Ja har väl aldrig riktigt tyckt att vi har haft en familjerelation sedan vår son kom. Nu börjar den bli lite bättre. Även om det kanske inte är någonting för någon utav er så va de väldigt stort för mig när min sambo frågade om vi skulle gå till CG hela familjen (en gångtur på ca 1 timme med 2 små barn som går, hade de bara varit vi hade de väl tagit 20 minuter). Efter de börjsde de kännas mer som en familj, även om de bara va lite. De va bland dem bästa dagarna för mig på länge. Helt underbart va de. Ja vet inte heller om de har med att göra att ja jobbar som gör att ja inte känner mig som en mamma. Ja är inte hemma i ett år med min son utan började jobba när ja va 6 vekcor gammal. Ja vill känna mig mer som en mamma och faktum är att dessa dagarna när ja varit ledig så har ja faktiskt gjort det. Trots att vi sovit hos mamma och hon varit snäll o hjälpt till.

Ja älskar min son och min familj mer än något annat. Skulle göra allt för F men skulle göra lite mer för Leon <3

Denna helgen asså.. Heeeeel underbar. Dagen igår började bra. Ja begav mig iväg nästan direkt på morgon för att köpa frallor så vi kunde ha superfrukost som vi kallar det hemma hos oss. Efter det, vid 11 tiden, så klädde hela familjen på sig för att ta en promenad till City Gross. Så Leon låg i vagnen och resten av oss gick. Supermysigt. Har faktiskt aldrig hänt i vår familj då F inte är så mycket för att gå ut o gå. Men detta va faktiskst till o med hans idé och då blev de lite mysigare. Gick det o handlade och sedan åt vi lite där. Ja tog en skagenbaguett och tjejerna åt varsin fralla. Har börjat låta Leon smaka på några småsaker. Han smakade bland annat på lite smör, gurka, citron o macka och oj va han älskade det. Sedan traskade vi hemåt. Linnéa skulle åka till en kompis och eftersom F gör allt för att han ska må lite bättre så begav han sig iväg för att göra en sorts behandling och då va de bara ja, Ebba o Leon kvar. Satte oss i bilen och åkte hem till mamma/mormor. Slutade med att Leon stannade kvar hos sin mormor och ja o Ebba åkte hem o kollade på film. Ja hoppade in i duschen efter en stund om F hem och då blev lite mat. Linnéa kom hem och kvällen fortsatte med youtube tittande och godis för barnen och ja o F satt o skrev inbjudningslistan till dopet. Min älskade lille son ska snart få döpas. Han kommer få världens finaste gudföräldrar. Kvällen av slutades med film i stora sängen (min o F´s säng) för tjejerna, F åkte upp o jobbade på klubben och ja somnade i soffan. Vaknade igen vid halv 4. Då va de bara att traska in i sängen. 

Att vakna till o se att man fått ett sms där de står: "Ja älskar dig så satans mycket och jag trot idag kan ha varit vår/min vändpunkt. Är så lyckligt lottad som har just dig. Du är mitt allt!" åh, de är så mysigt. Massa andra små meningar som gör min dag och gör min dag/kväll/nat/minut som: "längtar efter att få komma hem till dig" "älskar dig så galet mycket och nu är min hemlängtad de enda som håller mig lugn". Vi har haft det bra innan men nu, nu är det en underbar period och ja är bara så fylld av kärlek. Harmonisk och lugn. Det går verkligen inte att förklara. De va länge sedan ja mådde såhär bra.. Åhh, ord räcker inte till..

F, ja vet att du gör allt för mig och ja vill att du ska veta och komma ihåg att ja gör allt för dig! Min familj är de som betyder galet mycket för mig! Ja vet att vi hade det jobbgit förra veckan och de va den sämsta veckan i hela mitt liv. Vi va på väg att splittra på oss och ja ville bara försvinna men vi kom vidare och nu är känns allt som en dröm! Trots att de va den sämsta veckan i mitt så va de antagligen den veckan som vi båda kom till insikt. Vi va tvunga att ha det jobbigt och nästan förlora varandra för att inse att det är vi som ska vara tillsammans. Vi SKA stå emot och göra det som nu för tiden är ovanligt. Vi ska stå vid varandras sida till vårt sista andetag. Vår son ska få växa upp med sina föräldrar tillsammans. Ibland ser det omöjligt ut men vi ska klara det! En vecka tog de och ja ser redan en så enormt stor skillnad på dig! Du är mitt allt och ja vill ALDRIG mer gå igenom en såndär vecka till!

Jag är så fylld med så mycket kärlek, all den kärleken kommer från dig och vår familj!

När de känns som att livet tar slut och man får svårt att andas. När livet inte blev som man trodde att de skulle bli. När livet tar slut och man får svårt att andas, vad gör man då? Hur tar man nya tag och går vidare? Ja trodde verkligen att det skulle vara vi resten av livet men tydligen inte.. Ja trodde att Leon skulle få ett liv med en mamma och pappa tillsammans men nu lär han aldrig få veta hur det är att uppleva en mamma o pappa tillsammans. Ja känner att mitt liv tagit slut och för första gången i mitt liv så hade ja tankarna att hoppa i en kall sjö och inte komma upp igen, men sen tänkte ja på min son. Ja tänkte, hur ska min son klara sig och ja vände på bilen!!! 

Tänkt om detta är slutet? Va händer då? Va händer om detta är slutet och vi ska klara oss var för sig? Ja är så otroligt glad över att ha mina nära och kära runt omkring mig men ja kan inte förlita mig på dem. Ja kan inte förlita mig på att dem kommer finnas och ställa upp för alltid.. Tänk om detta är slutet?

Ja vill få detta avklarat. Ja har varit arg, ja har varit ledsen, ja har varit besviken, ja har varit sårad men nu är ja mest besviken och sårad. Ja är inte arg. Ja är inte arg för ja vet att ja skulle klara mig. Ja skulle fölla tårar, många sådana. Ja skulle sitta hemma ensam många kvällar för att ja inte vill göra något annat än att begrava mig själv i min egna sorg men ja kan och tänker inte sitta hemma när medan en utav oss gör va fan den vill och den andra måste både jobba och ta allt ansvar. Så fort ja inte jobbar så tar ja hand om antingen min son eller min son OCH hans töser och då åker hem iväg. Så fort ja kommer hem så åker han eller går o lägger sig för att han ska orka med resten av natten. 

Så nu är frågan; fajtas eller slittras? Fajtas för att det ska funka. Fajtas för att kunna leva med den man älskar? Fajtas för att någon ska visa att den personen älskar en? Fajtas för att kunna få lite respekt och värdighet? Fajtas för att kunna ha en familj. Fajtas för att Leon ska växa upp med en mamma och en pappa tillsammans.

Eller dela på dig för att man någon gång i framtiden, till slut kunna få sin egna familj och vara lycklig? Dela på sig för att slippa nedstämdheten? Dela på sig för att slippa vara ledsen hela tiden och faktiskt bara vara det en liten stund för att sedan må lite bättre.

Snälla, nu ber ja er, kommentera och ge mig råd.. Skriv vad ja ska göra..

Ja saknar min karl och ja vill ha hem honom och ja vill leva mitt liv med honom, men inte till vilket pris som helst.

Återigen va de bara ja o Leon hemma och vi valde att ha en mysig morgon idag. Eller rättare sagt Leon valde det. Får ja välja så har vi alltid det men det är inte alltid Leon är så villig till det tyvärr.. 

Ibland känns de som att ja inte känner dig. Och då menar ja inte ditt gamla ja.. Då menar ja den du är nu.. Ja börjar bli trött på att tro att jag känner folk men samtidigt känna att ja inte gör det..

Order förstår är för mig ett ord man säger om man faktiskt har tagit in vad en annan person säger.. Ja förstår att du inte vill att ja ska vara borta hela nätterna, ja förstår om du vill att vi gör något ihop, ja försår att du känner så.. Jag FÖRSTÅR!! Säg inte bara det ordet och sedan aggera som om det är luft. Ja har legat hemma och väntat på dig för att du ska komma hem men likförbannat sitter du där och tittar på film.. Du säger att du förstår för att komma ifrån och för att du tycker det känns bättre för dig.. Men när du säger orden "jag förstår" och sedan aggerar helt tvärtom så tror ja inte du förstår, du säger det för att det är lättast.