Precis kommit till jobbet och ska snart gå in och byta om. De va en konstig känsla när ja satte mig i bilen och fick leta fram solglasögonen från väskan för att kunna köra. De e ju för fan november om några dagar!!

Jag skulle inte säga att jag haft en dåligt uppväxt, absolut inte. Däremot tycker jag att det är jävligt tråkigt när man ser vissa saker inom ens egna så kallade familj. För mig är min familj, förutom F och töserna, min mamma och min lillebror. Dem har alltid funnits där för mig och kommer antagligen alltid göra det. Och jag kommer alltid finns där för dem och skulle ta en kula för dem vilken dag som helst. Om man däremot kollar på min pappas sida så finns de inte så mycket där. Min pappa valde att lämna familjen för en tjej som va 6 år äldre än mig. Han totalstack och det gick snabbt. Efter det har min och min pappas relation inte varit som den en gång har varit. Han träffade efter ett par år en annan kvinna (hans nuvarande fru). Jag och hon har i princip aldrig kommit överrens. Vid detta tillfället bodde jag i Oskarström och min pappa i Åled. Alla mina kompisar bodde i Oskarström, det är inte roligt för en 14-15 åring att sitta och hålla sin pappa i handen, klart man vill vara hos sina kompisar. Vid detta tillfället så valde jag istället att vara kvar ganska mycket hemma hos min mamma och mina vänner istället. Här, då och nu, så förlorande jag nästan all kontakt med min pappa. (Hade lite halvkass relation innan detta) Han brydde sig inte och jag ville göra andra saker. Jag kommer inte skriva så mycket mer ingående om detta. Blir så arg och ledsen, alla behöver inte veta exakt vad som hänt men nu vet ni lite i alla fall.

Nu, efter 12-13 år så ringer min pappa min enbart när jag fyller år, om jag har tur. När jag fyllde år i mars så ringde min pappa mig, jag bad honom ringa upp efter 5 minuter får tjejerna hade ringt 3 minuter tidigare men det bröts så dem ringde upp. Därför bad jag honom ringa upp efter 5 minuter, hans svar blev då att han skulle ringa om en liten stund istället. Samtalet avslutades och där är vi fortfande. Han inte hört ett ord utav honom efter den 19 mars. För mig är det inte en liten stund när det gått över 6 månader. Men alla har ju olika uppfattningar. För några veckor sedan tog jag bort honom som familj på fb. För just nu är det ungefär så det känns. Idag tog jag steget längre. Jag är inte vän med hans fru på fb, hennes dotter har tagit bort mig, antagligen bara i dagarna. Och idag tog jag det steget längre. Tog bort både min pappa och min farmor på fb. Min pappa har valt att stöta bort mig men samtigt tagit in hennes dotter som sin egna. (Bytt är bytt) Min farmor som jag aldrig känt då hon valde att ta min pappas sida i min mammas och pappas skiljsmässa och sket i mig då jag började bråka med min pappa när jag va 12 år gammal. Även hon kallar sig själv för farmor till min pappas frus dotter, men inte till mig. Hon kan skriva grattis till mig på fb (vilket hon faktiskt gjorde när jag fyllde år) men ett samtal? Aldrig. 

Med detta inlägget vill jag bara berätta att jag är så glad för vad jag har och har valt att inte lägga ner mer energi på folk som bara snor min den. Bättre att ge den till dem som faktistk kan ge tillbaka den ibland.

Konstigt nog har ja ändå några saker att tacka min pappa för:

• Han är anledningen till att jag, min mamma och min bror har den relationen som vi har. Hade antagligen aldrig varit så utan honom.
• Min bror som aldrig varit den samma om det inte varit för att han va med och gjorde honom.
• Att min mamma blev min mamma och ingen annan.
• Han har varit delaktigt till att jag är så stark som jag är.

Nu ska jag strunta i detta och få vidare med mitt liv med min äkta familj. Den som alltid kommer finnas där för mig!

Ibland är det här en jättesvår grej och ibland är det inte det. Hur är det egentligen med svartsjuka? Personligen är jag inte svartsjuk alls och anser enbart att svartsjuka är ett sett att såra sig själv på. Jag gillar verkligen inte det och kommer nog aldrig förstå mig på det heller. Hur mycket jag än hade velat så tror jag att det är typ omöjligt. För mig då, att leva ihop med någon som är svartsjuk kan bli lite jobbigt ibland.

Jag kan tycka det är okej att gå på krogen medans han tycker det är jobbigt om jag gör det men samtidigt är det ingen fara alls om han skulle få för sig att göra det. Eller om han kramar en tjej är inte så jobbigt för honom men om jag kramar en kille är det ganska jobbigt för honom. Hos mig är det inte jobbigt något utav det och det är här det kommer att det blir jobbigt för mig. Jag ser inte alls det på samma sätt som han ser det på.

För mig hade han fått vara ute på krogen bäst han velat, han hade fått prata med vilka tjejer han vill, han får ha vilka tjejer han vill på fb, låt någon som du vet vem det är sitta i ditt knä, jag bryr mig inte. Jag vet att det är till mig han kommer hem varenda kväll och att det är mig han älskar. För mig så blir det lite som att svartsjuka är ett tillits problem. Han hävdar däremot att det inte är så. Är det någon annan som vill dela sina tankar, så snälla.

Ibland känns det bara som att det är lite olika på beroende på vem det är utav som det handlar om och det kan ja tycka är lite jobbigt. Bara för att ja inte tycker saker och ting är jobbigt så är det okej för honom att göra det men jag kan inte göra det för då är det för jobbigt och blir en lite tryck och jobbig stämning. (Fan va mycke jobbig/jobbigt ja skriver i detta inlägget) 

För övrigt så sitter jag nu och kollar på lyxfällen då min man är ute och jobbar. Han klarade sitt släpkort igår så nu får han köra lastbil med släp och idag så ringde ett ställe honom och sa att dem behövde honom nu nu nu. Då va det bara att direkt åka från Falkenberg och hemåt för att han skulle jobba. Det känns ganska bra faktiskt men lite konstigt. Jag är stolt som fan över honom när det gäller den biten. Han sa att han skulle vara snabbast och det va han. Det han vill ska hända blir av och det har han visat nu och därför är jag ganska så stolt över min karl.

Jävlar, de fick då inge bra med att ja skulle bli bättre på att uppdatera. Ja, ja säger faktiskt på de. Men oftast kommer mina tankar när ja ska gå sova och då orkar ja inte sätta mig o skriva och när ja väl tänker att ja ska skriva så finns där inget alls. Då är det bara tomt. Men ja har faktiskt redan börjat tänka ut nästa inlägg så hoppas tiden finns där imorgon.
Nu; tillbaka till sängen och mannen i mitt liv efter en cigg på ballen.

Nu va barnen lämnade på dagis och snart är det dags för mig att åka till jobbet. Men innan jag gör det så ska jag inom dagis igen och lämna lite blöjor för dem va slut och jag kom på det när jag precis parkerat på dagis. Typiskt mig.

Sitter och kollar på Teen mom 2 och vissa saker är så sorgliga. Vissa föräldrar bryr sig inte riktigt kan ja tycka och det är lite tråkigt att se. Jag vill vara mamma på ett sätt och ja vet exakt hur jag vill att F ska vara som pappa. Som tur är så har han redan dem kriterierna. 

Nu ska ta och göra mig en macka och sitta och chilla tills att jag ska åka till dagis igen. *Får inte glömma ta med mitt usb-minne till jobbet så jag kan skriva ut ett cv.*

Maten är uppäten, mannen i duschen och barnen i badkaret och själv sitter man på toalettstolen och håller dem sällskap och kollar på :)

Efter lite sömn och jobbande så drog vi hem till Sarah igår. Riktigt mysigt va de. Blev ingen utgång men vi drog in till stan för o köpa mat i alla fall. Nu är de snart dags att hämta hem 2 magsjuka töser och se hur de går här.

Idag är jag ledig och de är skönt som fan. Vet dock inte riktigt vad som händer, vädret är kasst som bara den. Min man ska iväg o fika med en polare och ja, va ska ja hitta på tro? Han städade ju hela lägenheten igår så de behöver ja ju inte göra direkt.
Nu: fortsätta ligga i soffan och mysa och lyssna någon granne som spelar piano.