F frågade mig igår om vi skulle ha myskväll ikväll med god mat o en film. Ja, nu ligger man här hungrig utan mat i kistan i sängen själv.. de va mycket till myskväll dehär. Drar täcket över huvudet och försvinner istället!

Jag vet inte riktigt varför men min son är snart 4 månader men ja känner mig inte riktigt som en mamma. Vet inte om det har att göra med att min sambo har 2 barn sen tidigare och att ja har agerat som en mamma för dem men aldrig varit deras mamma. Ja har väl aldrig riktigt tyckt att vi har haft en familjerelation sedan vår son kom. Nu börjar den bli lite bättre. Även om det kanske inte är någonting för någon utav er så va de väldigt stort för mig när min sambo frågade om vi skulle gå till CG hela familjen (en gångtur på ca 1 timme med 2 små barn som går, hade de bara varit vi hade de väl tagit 20 minuter). Efter de börjsde de kännas mer som en familj, även om de bara va lite. De va bland dem bästa dagarna för mig på länge. Helt underbart va de. Ja vet inte heller om de har med att göra att ja jobbar som gör att ja inte känner mig som en mamma. Ja är inte hemma i ett år med min son utan började jobba när ja va 6 vekcor gammal. Ja vill känna mig mer som en mamma och faktum är att dessa dagarna när ja varit ledig så har ja faktiskt gjort det. Trots att vi sovit hos mamma och hon varit snäll o hjälpt till.

Ja älskar min son och min familj mer än något annat. Skulle göra allt för F men skulle göra lite mer för Leon <3