Alla som någon gång varit gravida vet att det ibland är så att bebisen ligger och trycker lite på ens blåsa. Detta har hänt mig ganska mycket de senaste veckorna. Har ibland sagt detta till tjejerna och ibland när ja går på toa frågar framför allt Linnéa om det är så att bebisen trycker. Ja brukar svaret oftast bli. Härromdan när ja stod o fixade mat och tjejerna satt och åt en kaka så började Ebba springa från bordet. Frågar var hon ska och får som svar: "Måste gå på toa, bebisen trycker." Trodde ja hörde fel så gick efter henne o frågade vad hon sa. Fick samma svar igen, bebisen trycker. Detta va något som va så fruktansvärt gulligt att ja kunde inte hålla mig för skratt och varenda gång ja tänker på det så börjar ja le. Vill säga de till alla, det va en så rolig situation. Där ser man hur mycket dessa 2 tjejerna tar efter mig. Gör ja på ett visst sätt så gör dem de. Om Ebba eller Linnéa slagit säg så tar ja oftast dem till mina armar, kramar om dem o många gånger kan ja säga "sch, ja är här" med lite låg, mild och gullig röst för att dem ska känna sig trygga. Detta är något även både Ebba och Linnéa gör med sina dockor. Exakt likadant när dem låtsas att dem är ledsna. Vi kör mycket med metoden 1, 2, 3 här hemma (eller de e mest jag) så lyssar inte någon av dem på något ja säger så säger ja tex "ja räknar till 3, har du inte gjort det innan det så blir de så här eller såhär". Detta är även något man kan höra framför allt Ebba säga o efterlikna. Man kan be tex Linnéa plocka undan sin tallrik, är hon lite seg så kan Ebba vara framme snart o säga "då räknar ja till 3". Det är så galet att det är lite mer än 2 år sedan ja kom in i deras liv. Känns som mina egna barn fast att de inte är det. Visseligen så har ja varit med om alla stora sakerna i Ebbas liv som att börja gå, prata, äta osv osv och de gör de hela ännu konstigare att det inte är min. Det gör även de hela lite konstigare att ja själv är gravid nu och att ja får vara med från början. Där känns de nästan som att ja varit med från början fast att ja inte burit på henne. Det är ungefär det som i dagsläget känns annorlunda. Shit, det är helt galet vad mycket som hänt i deras liv och hur mycket dem lärt sig. Nea, en klok liten tjej som snart ska börja skolan och Ebba, en tjej som håller på o utvecklas så otroligt mycket och håller på att bli en egen individ som formas. Men samtidigt som hon formar sig själv så går hon så mycket på mitt spår. Många säger att hon inte liknar mig utseende mässigt (de hade ju varit konstigt om hon hade gjort) men att till sättet är hon väldigt lik mig, Detta trots att dem inte känt mig som barn eller träffat Ebba spciellt mycket. 

Nu ska ja börja kolla mitt andra avsnitt av den nya serien ja börjat titta på. Pretty little liars. Den verkar bra men som sagt så har ja bara sett ett avsnitt än så länge. Direkt efter det är det sovdags då det är mycket på schemat imorgon. Eller mycket o mycket, men det är saker tidigt på schemat. Först så ska tjejerna få frukost hemma, sedan blir det till att köra storingen till dagis och ta med sig lillan till tandläkarn, lämna lillan på dagis och ta med sig storingen tillbaka för att sticka till hennes blivande skola och hälsa på. Sedan lämnar vi henne på dagis en sväng så F får sova och sedan hämtar ja dem ganska tidigt. Typ kankse mellan maten o mellanmålet så får vi hitta något. 

Nä, nu måste ja sluta....