Just idag, just nu känner ja mig jätteensam. Karln är hemma, fast han har redan lagt sig och ja har tråkigt. Är trött som få men ja vill inte gå o lägga mig. Är fortfarande lite för rastlöst för att göra det men för trött för att göra något annat. Det är jättetråkigt detta. Va ska ja ta mig till? Ja får väl sitta här i soffan och vänta på att klockan blir halv 10, de skulle börja någon film då. The ugly truth, va de visst. Får väl se hur mycket ja orka att se på den. Sängen låter lockande men tråkig. Baaaaah.. Aja, får väl göra ett försök att bli tillräckligt trött för att pallra mig dit.. 

I wanna grow old with you
I wanna die lying in your arms
I wanna grow old with you
I wanna be looking in your eyes
I wanna be there for you, sharing everything you do
I wanna grow old with you!

Klockan är redan kvart i 9. Maten är lagad (sedan klockan 2), äten och nu smälter den i magen. Synd bara att ja lagade maten för att den skulle avnjutas av 2 tillsammans men blev att den fick avnjutas själv. Mannen i mitt liv jobbar fortfarande. Planeras att komma hem tidigast klockan 10. Stackarn började redan halv 7 imorse. Vilken tur att han är ledig imorgon. Dock får han inte sova så superlänge ändå. Vi ska ju som sagt på vårt första ultraljud imorgon.

Nu ska ja fortsätta o kolla på Sveriges yngsta mästerkock. Dem är så jävla grymma. Ja hade aldrig kunnat göra ens hälften utav det som dem gör. Sjukt bra är dem.. Haft ja varit hälften så grym så hade ja varit glad.

Får se om ja orkar vara uppe till mannen kommer hem, annars går ja väl o lägger mig. Ska i alla fall försöka så ja kan pussa på honom när han kommer. Ja är så stolt över honom.

Idag är det dags att byta däcken på bilen och min snälla kära bror ska hjälpa mig då han har verktyg på sitt jobb för att göra det snabbt och enkelt.

Räkningar betalade, handlat, maten är påbörjad till ikväll och nu sitter ja i soffan o slappar lite. Åh, som ja längtar efter tjejerna. Det är jobbigt att veta att dem är på ett ställe där det inte är lika mycket kärlek och uppmärksamhet till dem. Det är ju bara en som gäller där. aa, eller 2. mamman och lillbrodern. Ibland vill ja bara behålla dem hos mig och aldrig släppa iväg dem. Även om dem kan bråka, skrika, gnälla och massa andra saker så längtar man ibland ihjäl sig. Mammas tror dessutom att vi tänkt var ifrån dem i 3 veckan i sommar. Glöm det!! Fyfan, skulle aldrig palla det. Det är mycket nog med 2 veckor men aldrig 3.

Nu har ja precis fått bekräftat att det är dags att börja bege sig till min brors jobb så det är väl lika bra att göra det :)

Kommer oron man börjat känns efter att man fått reda på att man är gravid någonsin släppa? Ja antar att den inte kommer att göra det. Någonsin. Man kommer väl alltid vara orolig. Under en graviditet så är de massor av saker man är orolig för. Hur mår barnet? Äter ja rätt? Får ja göra såhär? O så vidare i all oändlighet. När bebisen väl är här så är det väl andra saker man oroar sig för. Är ja tillräckligt bra? Hur mår mitt barn? Gör ja tillräckligt? Är mitt barn säkert? Osv. När han/hon kommer upp i åldrarna så är de antagligen istället; va gör h*n? Är någon dum mot ditt barn? Klarar dem sig? Va händer?
Antar att detta är något som man måste vara beredd på att alltid bära med sig när man väljer att skaffa ett barn.

Just nu håller ja på o förbereda lite mat för ikväll. Kalops står på menyn och den ska få bli tillagad i x antal timmar nu :)

Just nu sitter ja i soffan o avnjuter lite vindruvor och saft och inväntar mannen i mitt liv.

Inte imorgon, inte på onsdag men på torsdag, då gäller det. Då ska ja o min karl få se vår bebis. På riktigt denna gången och inte mellan massa smärtor. Denna gången kan ja faktiskt fokusera på min bebis och inte på att ha så lite ont som möjligt. Mitt första riktigt ultraljud, det ska bli så coolt. Längtar som bara den! 

Nu har även ja kommit till jobbet. De blåser massor ute :/ sista arbetspassset denna veckan. (Jobbat alla dagar) men imorgon är ja äntligen ledig. Sooooova. Ikväll blir de tidig bio o sedan hem o mysa.