Kankse finns det en gnutta i mig också.. Kankse ligger det där inne o pyr. Ja vet inte vad ja tycker om personen i fråga, har en konstig känsla. Inte för h*n men för sakerna. Tror inte något allvarligt, men det känns konstigt.. 

Nu tror ja min telefon har gett upp. Och det suger dase.. Den är helt svart och fungerar inte alls. Eller jo, den funkar i den mån att man kan svara (med förutsättningar att du vet var svarsknappen finns utan att se något). Man kan se klockan och om det händer något på framsidan men inte så att man kan gå in på telefonen. Den går att låsa upp (ibland) och man kan ta foto (då ja har en snabbknapp för att komma direkt in på kameran utan att låsa upp den och åter igen, förutsättningen är att man vet var man trycker för att kortet ska tas). Sedan har den ju låtit lite skumt innan. Frågan är bara om alla mina bilder kommer att försvinna nu när ja imorgon måste ta mig upp till elgiganten för att lämna in den. Vill verkligen inte det. Massa gravidbilder, barnbild och smått o gott. :(

Fick i alla fall låna mammas telefon. Hon va smart att köpa en ny telefon som hon inte ens använt. Jippi för min dock då ja har tid hos barnmorskan imorgon och behöver ha klocka som väcker mig.

Nu vet jag att det va ett tag sedan jag skrev. IGEN!! Just nu är det väldigt mycket känslor som dyker upp hela tiden. Är nästan konstant rädd för hur det kommer bli inför en förlossning. Vet inte riktigt hur jag ska tackla allt. Hur kommer det kännas när det är dags? Hur kommer ja veta när de är dags och en massa andra konstiga känslor och tankar.. Fy, ja vet att ja måste sluta tänka en massa men ja vet inte hur. Ja är rädd, och ibland undrar ja om det finns någon annan som känner likadant. Jag är inte rädd för en förlossningen, bara inför den. Ja vill träffa min bebis men ja vill samtidigt veta hur det allt kommer att vara, bli o kännas... Hjälp!!

Nu när hela förlossninggrejen börjar närma sig så börjar ja bli rädd på riktigt. Hur kommer ja känna innan man åker in? Hur kommer ja känna efter? Hur kommer F att känna? Va kommer alla runt om att säga o tycka? Fy, just nu ikväll, när F inte ens är i Sverige och tjejerna ligger och sover blir ja ännu mer rädd. Va händer om F är på jobbet när vattnet går? Va händer om vi dessutom har tjejerna och ja är själv med dem? Och om mamma till råka på allt jobbar? Hur ska ja kunna lösa denna overkliga tanke? Va ska ja göra?!?! Massor av tankar cirkulerar i mitt huvud och ja vet inte riktigt va ja ska ta mig till? Tänkt om det händer när ja är på jobbet eller någon annanstans än just hemma? I affären, på jobbet, i bilen eller var som helst? Baah, ja vill bara gråta för ja är faktiskt rädd på riktigt. Har nog aldrig varit det på riktigt förr. Det känner ja nu. Ja har varit orolig, ja har haft ont men såhär rädd har ja nog aldrig varit. Till råga på allt så kommer ja ju inte att ha något, som det ser ut just nu, jobb att gå tillbaka till. Tänkt så tycker ja inte att det är lika mysigt som ja föreställt mig?! Asså, snälla tankar.. Stick från mitt huvud.. Tänk om ja gjort något fel under min graviditet som gjort att mitt barn inte mår bra? Eller tänk om dem kommer ta honom eller henne från mig direkt för att något är fel?

Rädsla är något som kanske kan vara bra av en eller annan anledning men vill o orkar fan inte vara det längre. Tänk så hinner ja inte skaffa alla grejer till den lille som ja måste ha? 

Igår tog ja med mamma för att åka och kolla på en vagn då min karl var jättesen från jobbet. Typ den första vagnen jag verkligen har gillat direkt. Slutade faktiskt med ett köp. Fick med så sjukt mycket grejer. Sittdel, liggdel (hårdlift och mjuklift), åkpåse, väska och så mycket mer. Mer än nöjd är jag faktiskt. I löv it!

Eftersom min karl ska åka iväg och ja har lite mer eller mindre rätten att få va ja vill då ja gick med på detta och mamma skulle upp o kolla fågel så blev det faktiskt så att vi tog ett syskon var. Har sagt så många år att ja velat ha en fågel då ja faktiskt haft de från de att ja föddes till dess att ja flyttade hemifrån så kände ja att de va dags nu. Så sjukt söt är han/hon. Eftersom den bara är ca 5 veckor så är de lite tidigt ännu att veta vilket kön det är. Meeen, åhh, va ja längtar tills att visa tjejerna. 

(Ursäkta att alla bilder kommer på sniskan, men det är för att ja lägger in dem från telefonen)

Idag hade ja en ganska kort dag på jobbet. Från halv 10 till kvart över 2. Lämnade över lite bord till gubben och hans klubb och sedan stack ja in till ett ställe för att prata jobb. Det visade sig att den personen som kom och pratade med mig om detta jobbet förra veckan va själva chefen. Det visade sig idag. Får väl se hur det går där med ser väl ganska lovade ut :)

När ja va klar där stack ja hem och väntade på mannen för att åka och kolla på vagnar. Har inte riktigt fastnat där någon ännu men det kommer väl hoppas jag. Blev avlämnad hemma och sedan stack karl iväg igen. Käkade några mackar och slappade lite. Kollade runt lite på blocket om det va något ja va intresserad av och hittade faktistk 2 vagnar så får se va han tycker. Faktiskt varit duktig också, eller i alla fall lite. Vek en massa tvätt och återgick till att slappa. Nu sitter ja här och slappar fortfarande men funderar dock på om ja ska gå o lägga mig istället och typ kanske kolla på lite Eva & Adam. Börjar trots allt halv 8 imorgon så kankse kan vara pigg då. Eller ska ja ta en dusch innan?

Igår va det kalas för mitt fina gudbarn Bina. Efter det blev det direkt att åka och lämna tjejerna efter att dem varit hos oss i 2 veckor. Det blev ganska jobbigt faktiskt. Vid överlämnades så vägrade L lämna mig. Hon ville verkligen inte till sin mamma. Det måste vara jobbigt som mamma att höra att ens barn inte vill komma till en. Speciellt när det inte är första gången. Såhär är det tyvärr varenda gång dem ska dit. Första gången va de E men som tur va så hände de bara en gång men med L har det nu varit 5-6-7 gånger i rad. Det är smärtsamt att höra att ett barn verkligen inte vill till sin mamma och så måste man lämna dem där pga ett domstolsbeslut. Ja är så frustrerad just för att ja inte riktigt inte vet vad ja ska göra. Vill inte lämna dem men måste ju :(

Oj, va de inte blivit uppdaterat på länge. Ja vet att ja borde ja ha gjort det eftersom ja har appen i mobilen också så egentligen borde ja lätt ha kunnat gjort det under semestern men har tyvärr inte gjort det. Sorry. Nu är vi i alla fall hemma efter lite ungefär en vecka i Värmland o Storfors. Rolig vecka har det varit, förutom läggning av barnen på kvällarna. Har gjort så mycket. Fiskat, badat, varit på köpcentrum, bus-&leklandet, träffat massa av sambons o barnens släktingar och mycket mycket mer. Barnen är mer än lyckliga efter att ha varit där och träffat alla sina släktingar.

Nu ska ja fortsätta att slappa lite i soffan och sedan slänga mig i sängen efter imorgon då ja återigen får höra min bebis hjärtljud. Här är i alla fall några av våra semesterbilder. Kommer komma några fler men detta är dem som ja hade på min telefon :)

Alla har väl haft den perioden i livet där det varit lite jobbigt? Egentligen ska ja inte säga att vi haft det jobbigt på ett tag. Det va ju förra våren som F började plugga och efter det har det bara gått framåt. Han blev klar med sitt körkort ganska snabbt, dagen efter fick han sitt första jobb och vissa gånger så "slåss" företagen om honom. Men han har hoppat från företag till företag men inte varit arbetslös i mer än 3 veckor efter han fick sitt kort. Den tiden handlade det mer om att dem inte ringde honom längre. Första stället visste han hur han skulle jobba, andra ändrade tiderna massor. Trejde va och lite hoppigt. Från dagtid till natt och nu har han ett nytt jobb igen. Dem sa till honom att vi börjar med timmar så dem fick se om dem trivdes med honom och vice versa. Detta fick vi ganska snabbt besked om. Efter första körningen fick han provanställning. Det kallar ja bra :) Nu kommer han ha en fast grundlön vilket faktiskt inte hänt i detta hushållet sedan de att ja o F träffades. Eftersom ja bara är anställd på 25 timmar så går ja också på det och min lön kan variera supermycket. Likaså F´s, men nu har vi en fast grund att stå på varje månad och det känns ganska bra. De är inte de att vi inte klarat oss, för det har vi. Ganska bra dessutom, men nu känns det ännu bättre.

Vi har en bebis på G, som för övrigt har sparkat sin mamma typ hela dagen, och massa andra bra saker i vårt liv. Detta ska nog bli. Nu ska bara lånet betalas av så vi kan skaffa oss ett hus med massor av plats för tjejerna och bebben.