Idag tog ja och tjejerna sovmorgon eftersom Ebba skulle till tandläkaren. I bladet stod det att det enbart va till för att lära känns dem och se hur det ser ut och att om dem öppnar munnen så att dem får räkna tänderna är det bara ett pluss. Men så va tydligen inte fallet. Har pratat ganska mycket med Ebba att när vi kommer till tandläkaren så ska vi öppna munnen så att dem får räkna och hela morgon sa hon att hon skulle göra det. Även i väntrummet sa hon att hon skulle det men sedan gick det inte riktigt som beräknat. Det va inget hon ville alls tydligen. Försökte muta med både det ens och det andra men det inte riktigt vägen. Hoppas att det går bättre på 3-årskontrollen som hon också ska till idag. Har faktiskt varit iväg och köpt ett litet pussel till henne som hon ska få om hon är duktig och sedan tar vi helg hela familjen. På toppen av denna dagen så firar faktiskt ja & F 2 år idag. Det kankse inte låter så mycket och det är de ju faktiskt inte heller men oj, va det hänt saker under dessa två åren. Tänkte att ja skulle dra det lite snabbt:

♥ Vi hann träffa varandra och flytta ihop nästan direkt (nästan så att vi flyttade ihop innan vi satte datumet för när vi blev tillsammans.

♥ Förlovat oss (Ett halvår efter vi blev tillsammans)

♥ Flytta till först min lägenhet (från hans) sedan till vår nuvarande lägenhet. 

♥ Varit i vårdnadstvist (ganska brutal sådan som faktiskt slutade med rättegång och hela köret)

♥ Hade tjejerna i 4 månader i streck samtidigt som vi tjatade på mamman att komma och träffa dem.

♥ Fått reda på att vi väntar vårt första gemensamma barn.

Sedan har det självklart varit mycket därtill fast detta är väl kankse dem största sakerna. Vissa utav dessa sakerna hade nog faktiskt inte alla klarat av. Det kanske inte låter så farligt och att det är många som går igenom samma sak. Fast dessa sakerna har varit väldigt intensiva. Allt förutom att vi flyttat till denna lägenheten och att vi fått reda på att vi väntar vårt barn hände faktiskt under första året. Enbart. Så 1 av 2 år har varit lugna och det har faktistk varit året som gått. Konstigt nog. Jag är i alla fall glad för allt vi gått igenom och att det faktiskt har blivit så bra som det blivit. Nu sitter vi på en punk där vi väntar barn, båda har jobb och fasta inkomster, underbara vänner, 2 underbara töser och mycket mer!!!

Igår började ja äntligen känna de första sparkarna. Innan har ja känt att han/hon har rört sig men mer känts som "vågar" i magen. Men igår, då började ja känna. Och så har de fortsatt, inte så att de har hjortron utan bara att de känts lite skönt. Det är nu det verkligen börjat kännas lite på riktigt. Trots ett riktigt ultraljud och ett snabbultraljud fast då i smärtor. Det är ändå först nu ja börjar inse. Nu när man känner sparkarna och magen börjar bli större.
För övrigt, dagen. Den har varit jättemysig. Dock va de upp tidigt (redan kvart i 6) eftersom ja började jobba klockan 7 och F halv 7. Hur eller hur, så började vi dagen med inventering. Va klara redan kvart över 12. Då blev de mat o åkte från jobbet vid 1. Hem o duscha och sedan hämta tjejerna. Åkte till eurostop. Apoteket, glass och handling. Tog oss hem o dumpade av varorna så stack vi till lekplatsen en stund, följt av en liten ballerinakaka och riskaka. Efter de körde barnen bad och ha fixade maten. Pannbiff, potatis o sås. Så imorgon tänkte ja o tjejerna att vi skulle ta lite sovmorgon. Så dem får sova ut lite och även ja. Hoppas på en mysig morgon. Vi vänta ja bara på mannen som är i garaget och sedan blir de snart sängen.

Idag har varit en liten halvstressig dag. Ja jobbade mellan 7.30-12 så det va ett ganska kort pass. Men allt som ja brukar göra när ja jobbar en söndag fick ja gjort idag. Dock brukar ja jobba till 3 då så det vatt lite stressigt. Sedan har ja märkt att ju större magen blir dessuto glömskare blir ja så ja gick o bytade om o gick ut till bilen. Märkte att ja glömde bilnyckeln på jobbet. Det va bara att gå in igen. Ringde mig karl o sa att ja får väl kanske köpa lite barntalrikar o glas och dessutom lite ljus som lillan kunde blåsa ut nu när hon fyllt 3. Sedan kom hans fråga: när skulle du hämta tårtan? Visssst faaan, tårtan hade ja glömt bort helt. Som tur va hade ja inte kommit ut till bilen ännu utan va kvar på bygget. In o hämta tårtan och äntligen på väg hem. Fick lite hemma o sedan fixa mig själv. Hämta barnen hos deras mamma och hem. En snabb sväng inom lekplatsen innan alla kommer och en snabbis inom garaget då F va tvungen att flytta sin hoj lite så det skulle komma in en till där tillfälligt. In i lägenheten, gästerna kommer och sedan är det nästan dags att slappna av. Kalaset kan börja. En mycket glad Ebba blev det i alla fall.. Tårtan gick faktiskt åt denna gången och 3 av 6 barn tog tårta 2 gånger :) 

När alla åkt hem så tog ja tjejerna och gick en sväng till lekplatsen igen, hem o äta lite lassange och sedan sängen för dem. Det är skönt att ha dem hemma igen. 

Just nu sitter ja ganska otippat o kollar på hockey, slog över till mannen i en reklam och sedan gick han men ja fast kvar i det.. Snart är det sängen som gäller, men först, lite slapp i soffan. pusspåer

Just idag, just nu känner ja mig jätteensam. Karln är hemma, fast han har redan lagt sig och ja har tråkigt. Är trött som få men ja vill inte gå o lägga mig. Är fortfarande lite för rastlöst för att göra det men för trött för att göra något annat. Det är jättetråkigt detta. Va ska ja ta mig till? Ja får väl sitta här i soffan och vänta på att klockan blir halv 10, de skulle börja någon film då. The ugly truth, va de visst. Får väl se hur mycket ja orka att se på den. Sängen låter lockande men tråkig. Baaaaah.. Aja, får väl göra ett försök att bli tillräckligt trött för att pallra mig dit.. 

I wanna grow old with you
I wanna die lying in your arms
I wanna grow old with you
I wanna be looking in your eyes
I wanna be there for you, sharing everything you do
I wanna grow old with you!

Klockan är redan kvart i 9. Maten är lagad (sedan klockan 2), äten och nu smälter den i magen. Synd bara att ja lagade maten för att den skulle avnjutas av 2 tillsammans men blev att den fick avnjutas själv. Mannen i mitt liv jobbar fortfarande. Planeras att komma hem tidigast klockan 10. Stackarn började redan halv 7 imorse. Vilken tur att han är ledig imorgon. Dock får han inte sova så superlänge ändå. Vi ska ju som sagt på vårt första ultraljud imorgon.

Nu ska ja fortsätta o kolla på Sveriges yngsta mästerkock. Dem är så jävla grymma. Ja hade aldrig kunnat göra ens hälften utav det som dem gör. Sjukt bra är dem.. Haft ja varit hälften så grym så hade ja varit glad.

Får se om ja orkar vara uppe till mannen kommer hem, annars går ja väl o lägger mig. Ska i alla fall försöka så ja kan pussa på honom när han kommer. Ja är så stolt över honom.

Idag är det dags att byta däcken på bilen och min snälla kära bror ska hjälpa mig då han har verktyg på sitt jobb för att göra det snabbt och enkelt.

Räkningar betalade, handlat, maten är påbörjad till ikväll och nu sitter ja i soffan o slappar lite. Åh, som ja längtar efter tjejerna. Det är jobbigt att veta att dem är på ett ställe där det inte är lika mycket kärlek och uppmärksamhet till dem. Det är ju bara en som gäller där. aa, eller 2. mamman och lillbrodern. Ibland vill ja bara behålla dem hos mig och aldrig släppa iväg dem. Även om dem kan bråka, skrika, gnälla och massa andra saker så längtar man ibland ihjäl sig. Mammas tror dessutom att vi tänkt var ifrån dem i 3 veckan i sommar. Glöm det!! Fyfan, skulle aldrig palla det. Det är mycket nog med 2 veckor men aldrig 3.

Nu har ja precis fått bekräftat att det är dags att börja bege sig till min brors jobb så det är väl lika bra att göra det :)

Kommer oron man börjat känns efter att man fått reda på att man är gravid någonsin släppa? Ja antar att den inte kommer att göra det. Någonsin. Man kommer väl alltid vara orolig. Under en graviditet så är de massor av saker man är orolig för. Hur mår barnet? Äter ja rätt? Får ja göra såhär? O så vidare i all oändlighet. När bebisen väl är här så är det väl andra saker man oroar sig för. Är ja tillräckligt bra? Hur mår mitt barn? Gör ja tillräckligt? Är mitt barn säkert? Osv. När han/hon kommer upp i åldrarna så är de antagligen istället; va gör h*n? Är någon dum mot ditt barn? Klarar dem sig? Va händer?
Antar att detta är något som man måste vara beredd på att alltid bära med sig när man väljer att skaffa ett barn.

Just nu håller ja på o förbereda lite mat för ikväll. Kalops står på menyn och den ska få bli tillagad i x antal timmar nu :)