Idag har varit en galet mysig dag. Vi satte oss i bilen för att bege oss till Halmstad vid halv 11. Plockade upp moster nr 1 och sedan moster nr 2. Ställde bilen och gick o åt lite kinamat. Leon uppskattade både nudlar o fisk. Storasyster Ebba hade avslutning på dagis med öppet hus så åkte dit hela gänget och gick tipspromenad och fikade lite. Sedan va de dags för denna stora pojken att åka till sjukhuset för en utvärdering på neonatalen. Detta med tankte på hans tuffa start i livet då han hade navelsträngen 2 varv lindad runt halsen och kom ut döende. Tog 16 minuter för mammas lilla hjärta att började andas efter att han lämnat sin trygga plats i magen. Åh, oj, va roligt de va att höra av dem hade att säga. Han utveckling va toppen. Han utvecklas fortare än va han borde då han, med tankte på va han kan o gör, är som en 10-11-månades bebis och inte en 7,5 månades som han faktistk är. Allt va toppen. Vändning, krypning, prat, att ställa sig upp, gå (med hjälp av att hålla mig i händerna), greppa och inte bara med hela handen utan med tummen o pekfingret. Kände lite hur dem inte trodde på mig vissa gånger när ja berättade va han kunde o va han gjorde men han motbevisade dem och visade att mamma minsann visst talar sanning. Så pass utveckad och "godkänd" att han inte ens behöver komma tillbaka dit fler gånger. Vilket va väldigt ovanligt vid såpass ung ålder då dem i pincip aldrig släpper dem innan dem är 1 år. Denna mammas blir så stolt, just med tanke på va han varit med om i sitt korta liv ovh att ja lika gärna hade kunnat förlora honom vid födseln men han är en krigare. Sa de redan när han föddes, säger de nu och kommer säga de senare också. Att leta efter en stolare mamma är ungefär som att leta efter en nål i 5 höstackar. 

Efter detta glädjade beskedet så åkte vi till stan igen för mostrarna skulle fixa sina ögonbryn så då passade ja med på såklart. Fint, billigt och snabbt. 

Drog upp till klubben för att invänta pappa så vi kunde åka till Ikea. Sagt o gjort, va där en sväng nu på kvällskvisten. Lilleman somnade de sista 5 minuterna och ja trodde då såklart att han somnat för kvällen men nej då. Tji fick mamma, han ville leka och nu ligger han äntligen i sängen. Efter ca 1-1 1/2 timma och äntligen susar han sött. Pappa ska sova borta ikväll så de blir bara vi. Kan hända att de blir mamma&Leon mys i mammas sängen istället. 

Ibland, eller aa, väldigt många gånger så har livet skapat en berg-o-dal bana åt dig. Du kan inte hur mycket du än vill gå av den, så går det inte.. Mitt liv är nog kanats av den värsta har de känts som många gånger. Känns ibland som att man alltid behöver ha något o klaga över. Är de inte karln, så är de ungarna, är de inte ungarna så har de me människor i allmänhet o göra. 

Ja blir så trött. De på riktigt tröttar ut mig med alla dessa bråk, tjafs o tjat. 

Ja har bestämt mig! Ja ska bli en mer positiv människa. Till allt.. Men bara för att ja tänkt o bli de så kommer inte de betyda att ja kommer ta vilken skit som helst. Karln får fortfarande inte sova hos andra tjejer, kommer fortfarande inte tolerera en kaxig attityd från L eller att E fortfarande inte lyssnar efter att man sagt till henne 4 gånger. 

Men ja ska ändra mitt synsätt på väldigt mycket. 

Nu har nog min mobil gått vidare till mobilhimeln ;( De började med att den krånglade med laddningen och dum som man va tänkte man ju inte mer på det.. Mitt i flytten & allt.. SKulle lägga över mina bilder men det är nog tyvärr försent.. Alla mina bilder!! Har hur många som helt som ja hade velat ha.. Mest på Leon. Ja vet att Fredrik också har massa bilder på honom men det är ju inte mina bilder.. Blir så satans jävla ledsen och varenda gång ja tänker på det så börjar ja nästan gråta.. Alla mina bilder på min bebis.. 

Men nu har vi i alla fall börjat komma iordning här hemma. Trivs så galet bra! Nu är det bara att spara och samla så att vi kan skaffa oss ett eget hus. Ett hus som bara är vårat!

Såå, va händer idag då? Jo, ska snart göra mig klar för att åka & lämna Leon med pappa och sedan blir det jobb.. Men några småsaker här hemma först att göra. Bädda sängen, se om man kan hoppa in i duschen och klä på sig. 

Nu har vi kommit in i det nya huset och ändå känns mycket som förr.. Vissa saker är bättre, men många saker är fortfarande desamma.. De är ja & Leon, precis som de alltid varit. Vi 2 och pappa vid sidan av ungefär. Oftast bara ja som duger, alltid ja som har honom och tar med honom på allt förutom när ja jobbar. Ja som ligger hemma själv o sängen med han åker iväg o lägger sig och sover hos andra tjejer.. Ja vet hur fel de låter, ja vet hur fel det är men det gör tyvärr inte han.. Han tycker att ja är dum i huvudet, bara för att han ser som lika mycket vän som till exempel Adam. Förklarade för honom att om ja hade börjat träffa och bli vän med någon som hette Karl, de hade inte spelat någon roll om de hade varit så att ja sett honom som lika mycket vän som Sarah. Han hade sett skillnad på Sarah & Karl men ja kan inte få se skillnad på Michaela & Adam.. 

Och för att nämna de inlägget heter så har man olika syn på respekt. Ja tycker att man visar respekt genom att inte åka hem till andra tjejer för att lägga sig där och speciellt inte när ens sambo/fästmö har sagt att hon inte vill.. Men de ser inte han som respekt.. Han ser respekt som att om inte ja plockar undan något direkt efter mig så visar inte ja respekt. Och för 10 minuter sedan så stod de kvar både glas och dricka på vardagsrums bordet och han har legat i sängen sen en halvtimme tillbaka...

Äh, blir bara förbannad.. Ska ligga kvar här i mitt skitvarma rum & kolla på datorn men min älskade son snusar sött i sin egna säng inne på sitt egna rum för 3:dje natten i rad.. So long motherfucker..

Asså, får man skryta som mamma? Nä, de kanske är fult och irriterande? Eller nä, ja skiter faktiskt i vilket. Nu kommer min skrytiga mamma sida fram..

Min son Leon blir 7 månader den 28:onde och OJ va han kan.. Det är helt otroligt.. OCh fort har det gått.. Han har alltid varit stark i rygg, nacke, mage osv så man har märkt att de kommer hända saker i ett tidigt skede men ibland får ja en jävla käftsmäll o tänker: hur ska detta gå?

5 månader gammal döps han och i samband med dopet (någon dag innan eller efter) så började han sitta helt själv och på självaste döpdagen så fick han feber och på kvällen så kände man han första tand. Och fort gick de. 3 dagar senare så kunden man både se o känna, inte bara en tand, utan faktiskt hela 2.

Ca 3 veckor efter började han ta sig fram. Det gick sakta och han kröp inte riktigt. Utan mer att han drog upp knäna och sedan la sig raklång, som en liten larv ungeför, men de spelade ingen roll för han tog sig fram. Nu har det inte ens gått 2 månader sen han lärde sig sitta själv och han kryper för fulla muggar. Första riktiga kryper tog han i förra fredagen och för 3 veckor sedan tog han sina första steg, självklart när man höll. (ja, de stämmer. Steget före krypet.) I söndags (exakt en vecka sedan) hitta ja kommer sittandes i sängen och lutandes mot kanten. Så snabbt som attan va de bara att akutsänka sängen. Nu, dessa dagarna, oj vilken fart allt går i.. Han kryper ÖVERRALLT, han ställer sig på knä mot ALLT och vissa har har han till och med börjat resa sig mot.. Helt själv.. När han kryper så tar han och ställer fötterna mot marken och det ser ut som att han försöker resa sig själv och de skrämmande är att ja tror att han kommer göra de snart. 

Ja vet att man inte ska skryta och ja vet att alla barn gör de i sin egna takt, men ja är så stolt över min lille pojk och till och med va döende vid födseln. Ja kan inte förstå va som hänt. Hur blev han så stor? Hur blev han så duktig? När lärde han sig alla dessa sakerna? Var tog tiden vägen? Snart 7 månader och de dröjer inte länge till innan han går asså.. 

Stolaste mamman ever!

Varför ska man leva ett problemfritt liv för? De hade ju säkert bara varit jävligt tråkigt.. Här kör vi lite med, fixa ett problem, skapa ett nytt. För vem hade velat leva ett liv utan problem? För hade vi problemet med för liten bostad, fixade de och då dök de upp ett nytt problem. De löses och nu är det ett till.. Ja hatar mitt liv ibland. Och ja som sa att ja alltid skulle göra allt för min son och så sitter ja här o skäms för att inget blev som ja hade tänkt.. Min son skulle få allt och just nu känns de som att ja inte kan ge något av de ja vill.. Nu menar ja inte att han inte får mat eller kläder när de behövs, kärlek och omtanke får han i överflöd så de är inget problem men ja trodde att ja skulle kunna ge massa andra saker.. Många gånger känner ja mig som världens sämsta mamma, trots att ja försöker. Ja försöker så mycket att ja inte ens vet var ja ska ta vägen.. 

Ebba fyller 4 år idag och vi har inte skaffat en enda present till henne ännu.. Åh, fuck my life.. Sämre människa får man nog leta efter.. 

Ett problem * Löst * nytt problem * löst * 2 nya problem * löser de ena * Ett nytt * löser både * 3 nya problem

Det är inte alltid bara mig eller F problemen handlar om. Många saker har med barnens mamma o göra eller till o med med han hon bor med. Men oavsett vilket så kommer det alltid ett nytt problem.. Mitt liv stavas Problem!

Ojojoj, va det har hunnit med saker idag. Redan klockan 8 va hela familjen uppe. Och det är tidigt för oss speciellt när vi alla va lediga. Leon fick gröt o pappa fick göra sina morgonrutiner. Sedan började ja med att rensa tjejernas rum. Fick hem en säng till dem igår och så har vi fullt upp resten av veckan så de va ett måste att de skulle göras idag. Städa, sätta ihop säng o röja till ungefär fram till kvart i 2 då ja kände att de inte riktigt hinns mer eftersom varken ja eller fredrik kände oss så fräsha och halv 3 va de bvc. Och så va de så klart dags för de dumma vaccinet som Leon inte alls gillade och blev glad över.. Stackars lilla pojk. Skar till riktigt ordentligen i mammas hjärta. Dirket efter de blev de o handla. F ville testa göra en ny variant av tacopaj, riktigt gott faktiskt. Kanske lite bacon för min del som tycker om baccon men inte älskar det som alla andra. Men de va helt okej. 

För en gångs skulle, vilket faktiskt va ganska länge sedan, så umgicks ja o F hela dagen och än så länge lever vi båda ;D Nu har ja lagt mig i sängen för att kolla ett avsnitt o sen tänkte ja att ja skulle däcka. Imorgon blir de jobb och sedan får vi se vad som händer. Lördag är de stora planer. Först jobb till klockan 3 och sedan blir de Insanefest. Men, nä, nu, avsnitt. 

Jaha, då har vi sjukdom i familjen. Kul att de kom vår vecka också.. Hon mår illa och sovit nästintill sen vi kom hem. Blä, ja orkar faktiskt inte detta. Klockan 8 låg vi alla i sängen förutom mannen. Alla barnen sover och ja tänkte ta mig en titt på ett avsnitt. Mannen lär väl antagligen ha svårt o somna ikväll då han sovit större delen av dagen. Gick upp vid 12 och gick o la sig igen vid 3 och klev upp efter 45 minuters tjatande kvart i 7. Maten va klar o framdukad och ja o E satt redan o åt men ja orkade inte för 1 minut tjata mer på dem att kliva upp.. 

Nu ska ja i alla fall snart sova som varit vaken sen halv 7 och faktiskt lite därtill då Leon vaknade halv 5 första gången och sedan sov han oroligt och då e de klart att mamma också ska lida. Så nu är ja ska ja se ett avsnitt och sedan skiter ja i detta för ikväll.