Hur länge tror ni man orka spela att man är en familj? Ja vet att många inte vågar säga o stå för hur man har de i ens familj. Alla mörka hemligheter och shit som kan avslöja ens familj och visa att man inte är så perfekt som man borde. Men karl är ganska bra på att visa när de väl är något bra men inte något dåligt. De e klart ja också kan visa för mina vänner om vi gjort något mysigt tillsammans men då gör ja de för att de spelar ingen roll va vi gör, de gör mig ändå lycklig. Men va gör barnen lyckliga? 

Min familj är absolut inte som ja hade velat att den skulle vara. Inte på långa vägar. Vi spenderar verkligen ingen tid ihop alls. När vi inte har tjejerna så äter vi inte ens tillsammans och de är ganska ovanligt när vi har dem också för den delen. De gör mig både ledsen och besviken. Ja vill kunna sitta på gräsmattan tillsammans med min familj o bara mysa, vill kunna åka o handla tillsammans, vill kunna åka in till stan även om de bara är för att gå o mysa. Men inget av de kan vi göra. De måste alltid vara andra inblandade för att något ska göras. De kan gå extremt många dagar utan att F träffar sin son alls. Vet att de inte är så men de känns som att vi är ganska lågprioriterade här hemma och kommer inte i första hand. Inte i andra, tredje eller fjärde heller för den delen. Ja är trött på att ensam ta hand om både hem, min son och dessutom hans barn också som ja inte ens har någon koppling till men än att ja är tillsammans me honom. Ja vet verkligen inte vad ja ska ta mig till. Ja vill vara kvar men vi har olika vaderingar när de gäller saker o ting. Han tycker att han har rätt att gå o tatuera hela sin kropp för att de e han som drar in pengarna och ja tycker inte att han har de just för att vi är en familj med 3 barn varann vecka. Ja tycker inte att de e rätt eller schysst att prioritera sig själv o va så satans självisk som han är och har varit många gånger.. Tycker man sätter sina barn framför allt i alla lägen men de förstår inte riktigt han. Varenda jävla dag som går så kommer han hem tidigast 11, gå o lägger sig, vill ha lite mys och sedan somnar för att sen gå upp igen vid 6, jobba från 7 till 16 och sedan ut o ränna o göra saker och sedan är de om igen. Och när ja säger klockan 11 så är de tidigt jämfört med va de brukar bli. Dem flesta gångerna så är de efter 12 och just denna kväll så är han fortfarande inte hemma och är inte heller på väg hem då han alltid hör av sig på ett eller annat sätt när han e på väg och nu är klockan snart 12. 

Åh, ja blir så trött o ledsen på detta så vet inte ens va ja ska ta vägen.