Nu ska kidsen vara 2 långa veckor hos sin mamma. Det kommer bli så tråkigt och jobbigt att veta att dem ska vara där så länge utan att man får se dem. Kanske eller snarare antagligen, utan att prata med dem alls. Hon, det vill säga mamman, anser att man inte ska ringa till sina barn för att prata med dem alls. Typ som att när dem är hos henne så har vi inget med dem och göra och när dem är hos oss så ringer inte hon. Typ som att ena veckan har du barn och allt ansvar och andra veckan så är man barnlös. På ett sätt så är man barnlös just för att dem inte är här men det betyder inte att man inte har ett ansvar ändå som förälder. Det kan göra mig så arg och grinig. Ja mena att om ja o F hade haft egna barn tillsammans och det mot all förmodan inte hade funkat mellan oss så hade ja ju aldrig hindrat honom från o ringa o prata med dem. Kankse inte hade velat att ringer 24/7 för o prata med dem men klart som fan hade fått ringa. Jag hade ju självklart velat prata med dem om dem inte va hos mig.

Reda på dessa 2 veckorna så hade vi kommit in en rutin igen, precis som när vi hade dem i 4 månader, och nu är de bort på 2 veckor.

Ibland när man går på stan så kan ja få en så glad känsa inombords när ja vet att det finns föräldrar som håller ihop. Att inte alla är separerade. Det va därför ja fick en så glad känsa när 2 av mina kompisar gifte sig. Trots att dem är väldigt unga så gör det inte. Det känns mer o mer som en trend att alla splittrar på sig efter att ha skaffat barn. Klart att ja fattar att det är tungt att ha barn på heltid, men hoppas fortfarande att de finns par i denna världens som håller ihop för alltid. Mina gudbarns föräldrar är fortfarande tillsammans och ja blir så glad av det! Det är en bästa känslan ever. 

Nu är det dags att göra sig klar att sticka till jobbet och jobba de sista kvällspasset utav 4. Går på kvällpass igen på fredag men däremellan har vi lite dagpass och lite ledig.