Alla har väl haft den perioden i livet där det varit lite jobbigt? Egentligen ska ja inte säga att vi haft det jobbigt på ett tag. Det va ju förra våren som F började plugga och efter det har det bara gått framåt. Han blev klar med sitt körkort ganska snabbt, dagen efter fick han sitt första jobb och vissa gånger så "slåss" företagen om honom. Men han har hoppat från företag till företag men inte varit arbetslös i mer än 3 veckor efter han fick sitt kort. Den tiden handlade det mer om att dem inte ringde honom längre. Första stället visste han hur han skulle jobba, andra ändrade tiderna massor. Trejde va och lite hoppigt. Från dagtid till natt och nu har han ett nytt jobb igen. Dem sa till honom att vi börjar med timmar så dem fick se om dem trivdes med honom och vice versa. Detta fick vi ganska snabbt besked om. Efter första körningen fick han provanställning. Det kallar ja bra :) Nu kommer han ha en fast grundlön vilket faktiskt inte hänt i detta hushållet sedan de att ja o F träffades. Eftersom ja bara är anställd på 25 timmar så går ja också på det och min lön kan variera supermycket. Likaså F´s, men nu har vi en fast grund att stå på varje månad och det känns ganska bra. De är inte de att vi inte klarat oss, för det har vi. Ganska bra dessutom, men nu känns det ännu bättre.

Vi har en bebis på G, som för övrigt har sparkat sin mamma typ hela dagen, och massa andra bra saker i vårt liv. Detta ska nog bli. Nu ska bara lånet betalas av så vi kan skaffa oss ett hus med massor av plats för tjejerna och bebben.