I ett förhållande ska allt vara lika.. får h*n gå ut så får du gå ut. Får h*n umgås med kompisar så ska du få göra de. Får h*n sova hos motsatta könet så får du göra det osv osv. Men så kommer kärleken in och vi struntar i om man får sitta hemma och passa barnen dem flesta dagarna medan h*n är du med kompisar, festa eller sover borta. Men de finns en gräns. Den finns för alla, frågan är bara hur långt sträcket ska behöva bli innan den gränsen är nådd?